Bita ifrån

Jag kommer sist in i bilen, vilket är ovanligt, normalt sett brukar jag behöva gå före för att barnen liksom ska förstå vad de förväntas göra. Men nu sitter alla fastspända utom jag.

Medan jag slår mig ner i förarsätet och sträcker mig efter säkerhetsbältet tänker jag på allt och inget och lyssnar inte alls på vad barnen pratar om. Tills jag hör orden där bakifrån. ”Lite CP.”

Först tror jag att jag hör fel. Föräldrar vill väl i allmänhet tro det bästa om sina barn. Men när jag startar motorn kommer det igen. ”Lite CP.” Något av barnen gestikulerar där bak och pekar på skärmen de har framför sig. Det är uppenbart att de pratar om någon figur i spelet de håller på med.

Jag har inte många triggerpunkter. Men att använda ord som CP som nedsättande, det tolererar jag helt enkelt inte. Barnen får sig en stram föreläsning medan jag backar ut bilen:

”Det är inte OK att kalla någon CP. Man säger bara inte så. CP är en funktionsnedsättning, på samma sätt som autism eller ADHD. Det är när man har fått en hjärnskada som bebis så att man har lite svårt att röra sig. Det blir som att säga… alltså fula saker till folk. Jättefula. Man säger bara inte så. Ni får  ALDRIG att kalla någon CP när ni menar det som en förolämpning. Aldrig!”

”Men den HAR ju lite CP!” protesterar tioåringen.

”Det är inte ok. Man kallar inte folk för CP!” säger jag. Skarpt. Jag är förvånad över att den första tillsägelsen inte räckte. När man sällan höjer rösten får det desto större effekt de gånger man faktiskt gör det. Det irriterar mig att bli motsagd över en så självklar sak.

”Men… det är ju en Pokemon…?” försöker nioåringen.

”Inga ursäkter!” säger jag strängt. ”Vi kallar ingen för CP. Det finns saker man aldrig, någonsin säger!”

”Men jag har alltid kallat det CP… Det är vad det står i Pokedex” mumlar tioåringen, nästan som för sig själv?

”Pokedex?” säger jag. Jag börjar ana att jag kanske huggit i onödan.

”Ja, den har inte ens hundra i CP…” säger tioåringen.

”OK. Du menar i poäng för hur stark den är?”

”Ja.”

Hela denna tid har de pratat om poängsystemet i ett spel. Combat Power. CP. Jag tar ett djupt andetag. All denna stränghet, helt i onödan, för att jag inte lyssnade färdigt innan jag högg.

”Jag förstår. Ni pratar om poängen i Pokemon, och jag trodde att ni pratade om att säga CP. Såklart måste man säga CP när det heter CP. Det är en helt annan sak. Förlåt”, säger jag.

”OK!” säger barnen i kör. Sen fortsätter de att diskutera Pokemon i baksätet, medan jag kör in mot stan och i huvudet noterar att nästa gång ska jag se till att vi verkligen pratar om samma sak, innan jag biter huvudet av någon.

12 responses to “Bita ifrån

  1. Haha!
    Min son är arg på en klasskamrat (de är åtta) som stökar på lektionerna.

    Jag håller som i förbifarten det förmanande talet om att vi alla har styrkor och svagheter o lättheter och svårigheter medan jag vränger överdragsbyxor rätt och plockar gympapåsar från golvet. Men då blir han arg!
    – X har ingen funktionsnedsättning. Det är Y som har.
    …jaha…jag visste inte ens att du kunde det ordet liksom…

  2. 100 CP är väldigt lite CP. Verkligen, jag håller med dem. Själv sparar jag nästan inget under 500. Vad var det för en?

  3. Hahaha! Underbart. Men nu kanske de i alla fall blev påminda om att man inte kallar någon för CP i andra sammanhang än i Pokemon-sammanhang.

  4. Så fantastiskt bra berättelse, med en bra slut. Tänker på alla andra gånger som det där händer i alla möjliga sammanhang. Att människor tror att de pratar om samma saker, utan att göra det. Och det blir så fel. Ändå förstår ingen varför…. Tänk så viktigt det är att lyssna. Och att ha förståndet att backa bandet ibland.

  5. Älskar dina små inblickar i eran liv å kan relatera till många av dom å absolut till denna då jag å 16 åringen hade en liknande diskussioner för några månader sen
    När jag läste det här kände jag att jag behövde ropa ner min ast å läsa upp det här för hen
    Jag kan säga att hen skrattade gått efter jag var klar å sa
    -du är inte ensam om å flipa på att det heter CP mamma ❤

  6. Ha ha jag har gjort precis detsamma!
    Föreläst för barnen om CP och hrm… upptäckt att de talar om Pokemon.🙂
    Sedan blev det jag som lyssnade. Men jag tror inte jag fattat riktigt vad PokeCPs är ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s