Utan bromsar

Det här med starka intressen är ju härligt.

”Nej, först äter vi, SEN dammsuger vi. Jomen det blir mer smulor då”, sade pappan.

När ätandet och dammsugningen av köket var avklarade vände barnet all sin energi mot källartrappan:

”När dammsög du den här trappan senast, mamma?” frågade hon kritiskt.

”Det var inte så länge sen…”

”Inte så länge sen, som i flera år?”

”Nej, alltså, det var några månader sedan bara.”

”Månader? Du menar år va, mamma?”

Till slut skulle resten av huset fejjas. Pappan försökte förgäves få slut på städvansinnet:

”Ska vi säga att det räcker nu, eller är du snart färdig…?”

Det hjälpte inte fullt så bra som man hade kunnat förvänta sig.

2 responses to “Utan bromsar

  1. Men det låter ju som ett specialintresse man skulle kunna låta frodas ett par dagar eller så? Iallafall hemma hos oss efter år av specialintresset riva fram, pyssla och spara bra att ha saker lite här och där. Och det är inte bara barnet med autism som odlat det senare specialintresset. Där är vi alla lika skyldiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s