Skolgången strular: Anpassa i skolan!

Låt mig bjuda på en enkel felsökningsguide:

Skolgången strular och barnet med ADHD/ADD, autism eller annan NPF har mer ångest, slåss mer, självskadar etc?

Problemet är att barnets ork inte räcker till skolgången. Anpassa skolsituationen. I synnerhet perceptionen brukar vara påverkad, men även sociala påfrestningar, struktur, antal timmar, anpassade ämneskrav etc.

Ja, det är så enkelt. Felet är alltid, alltid, alltid att barnets energi inte räcker. Nej, det är inte nåt annat.

Som utbildad ingenjör blir jag förtvivlad över att se samma fel beskrivas igen och igen, med förslag på de mest befängda lösningar som att bötfälla föräldrar, prata allvar med barnet, anmäla till socialtjänsten eller stänga av barnet från skolan. För så ser skolvärldens varianter av att ”dansa naken runt en kluven tall i skymningen samtidigt som man drar barnet genom klykan” ut. Brist på kunskap, ren vidskepelse, och helt oacceptabelt på 2000-talet.

Vem är då jag? Jag är NPF-experten som på cellnivå kan förklara varför det bildas ångestsignaler i hjärnan och fly eller fäkta-reaktioner, när barnet går på de sista ångorna i bensintanken. Men jag ids inte. För felet är likafullt att man inte vet och inte förstår den omfattning som eleven behöver anpassning i.

Det är klart att i teorin kan barnet ha fått leukemi eller svår astma helt plötsligt. Men tro mig när jag säger att det verkligen inte brukar vara nåt annat. Det finns saker jag på rak arm kan tala om att det inte är, eftersom vi idag vet för mycket om NPF för att gå på den lätta: Det är inte uppfostran. Det är inte trots. Det är inte ”tonåren”. Det är inte ”bara hen hade kompisar”.

Det kallas att ha en kognitiv funktionsnedsättning. Att göra åt mer energi per timme för att leva. Och då måste vi energisanera. Allt som är övermäktigt MÅSTE bort. Elever med NPF behöver specifik anpassning för att deras energibudget inte ska kapsejsa. De har pyspunka i energiförrådet.

  • Om livet ändrats måste vi ändra anpassningen.
  • Om orken ändrats måste vi ändra anpassningen.
  • Och när anpassningen inte räcker, vilket är vad fallande energinivåer i form av ökande ångest, stress, bråk, självskadebeteenden etc alltid betyder, då måste vi ändra anpassningen.

Det finn t ex nästan inga vuxna med autism som arbetar heltid ett helt arbetsliv. Men barn förväntas vara hela dagarna i skolan, i en miljö som de inte valt utifrån sina förutsättningar och inte kan ändra. Fast rektorer, skolchefer, pedagoger och resurspersoner kan ändra skolmiljön.

Låt mig tala klarspråk: En skola med NPF-kompetens och individuella anpassningar för elever med NPF har inga hemmasittare.

Finns det hemmasittare med NPF har skolan inte anpassat tillräckligt, inte följt skollagen. Det beror som regel på att kompetensen saknas. Och när man inte vet att man inte vet, då försöker man ta till ”lösningar” som att skälla på barnet, ringa socialtjänsten eller bötfälla föräldrarna.

Men idag vet vi massor om NPF och stress. Kunskapen finns helt gratis för den som vill ta den till sig. Nu är det dags för action.

Felsökningsschema

Felmeddelande: Skolgången strular, barnet beter sig sämre och/eller mår sämre.

Underliggande problem: Barnet gör på grund av en annorlunda hjärna åt mer energi per timme än andra barn. För höga krav på hjärnans funktioner gör att energiåtgången är större än energiintaget.

Lösning: Skolsituationen inklusive resor till och från skolan måste anpassas så att barnets energi räcker hela dagen, månaden och året.

Informationsruta: Nej, det är inget annat fel. Nej, det hjälper inte att tjata på barnet, eller ringa föräldrarna, eller anmäla till socialtjänsten, eller bötfälla föräldrarna, eller tända rökelse och dansa vänstervarv kring stora stenen, eller nåt annat trams. Det som hjälper är att följa skollagen.

Tipsruta: Tips! SPSM har en utmärkt utbildning via webben om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan, Studiepaket NPF.

9 responses to “Skolgången strular: Anpassa i skolan!

  1. Vad vore världen utan dig. Så bra skrivet, men samtidigt väldigt oroväckande, mitt 4-åriga barnbarn är autistisk utan tal och med dålig språkförståelse samt ADHD. Jag bävar för den dag han ska börja skolan, för man kan väl inte våga hoppas på att det har blivit bättre när det är dags för honom. Han har visserligen möjlighet till ett extra år på förskolan, men den som lever får se.
    Tack för allt fint du skriver.

  2. Pingback: Specialpedagogik - Pedagogen två | Pearltrees

  3. Jag skulle säga att det du skriver stämmer till 98 %. Men det finns dessvärre fall där det inte hjälper hur mycket anpassningar vi än gör. Där det egentligen inte är ångest för att gå till och vara i skolan som är problemet, utan ångest för att alls gå hemifrån. Ofta tycker de barnen om att vara i skolan, inte sällan har de gott om vänner och de anpassningar som gjorts faller de väl in. I de situationer då barnet inte kommer iväg riskerar ångesten att förstärkas
    och en ond cirkel tar vid där barnets känsla av att misslyckas ger näring åt ytterligare ångest och förutsättningarna för att komma iväg till skolan minskar vilket skapar än mer ångest osv. Skolan får ofta kritik, många gånger säkert befogat, dock inte alltid, för att man misslyckas i vissa fall. Tyvärr är det de gångerna som exponeras i media och de gångerna som skapar de sanningar som sedan i debatten bekräftar tittarna/läsarnas farhågor om skolans tillkortakommanden. Aldrig, eller i alla fall mycket sällan, får vi via media ta del av alla de fall där vi faktiskt lyckas. Där vi mer eller mindre vänder ut och in på oss med olika anpassningar för att få elever med ett otal olika svårigheter att vilja komma till och vara hos oss. Det är självklart skillnad mellan olika skolor, vissa bättre andra sämre, men jag vågar påstå att vi på vår skola klarar 90% av de här eleverna.

    • 90% är väldigt bra om man betänker att 60% av alla flickor i åk 9 som har en AST-diagnos (vilket de flesta inte hunnit få än då), är hemmasittare. Mer än hälften av alla föräldrar till barn med ADHD har gått ner i arbetstid pga barnets skolsituation… Problemet är stort och utbrett. Och vanligtvis handlar det om brist på basal anpassning, som att man inte får ha huvtröja eller keps, skärma av ljud med hörlurar eller inte kan få ett färgkodat schema…

  4. Tack! ❤ 👍Exakt så är det!
    Jag har gjort några bilder för att försöka visa just den bristande energin och hur det kan yttra sig olika i skolan och i hemmet.
    Bilderna finns i detta inlägg. Fritt fram att använda dem!
    https://supermamsen.com/2016/09/09/olika-perspektiv/

  5. Bra där!! 💛💛💛
    Och hur ser du på fritids som ju ofta är integrerat i skola?/Jenny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s