Det kunde ha varit du eller jag: Vad säger det om hur vi bör agera?

”Whiners whine, hitters hit, runners run.”

Så beskriver Ross W Greene hur vi människor reagerar när livet blir lite för mycket och vi blir upprörda. Var och en har sin grej. Någon skriker. En annan gråter. Någon smäller i dörrar eller tar långa promenader.

För snart arton år sedan rämnade min värld. Jag förlorade medvetandet och började krampa på grund av en ovanlig och farlig graviditetskomplikation. Den dagen föddes också ett pyttelitet barn, en blek och medtagen pojke som mirakulöst överlevde min svåra sjukdom. När jag vaknade ur medvetslösheten upptäckte jag att jag inte kunde prata.

Det var förstås både dramatiskt, chockartat och omtumlande. Livet blev aldrig mer detsamma. Men idag är jag tacksam över några av de saker jag lärde mig på vägen. Till exempel lärdomen att vi är i händerna på vår hjärna, och hur skör den är. Att verkligen förstå att skillnaden mellan en A-student med i det närmaste perfekt minne och en ung mamma som inte kan prata – och än mindre komma ihåg vad människor hon känt hela sitt liv heter – är så liten att den knappt ens syns på en normal datortomografi. Att skillnaden mellan att klara av och inte klara av är så liten.

Whiners whine, hitters hit, runners run. Själv är jag en ordmänniska. Med tiden har afasidiagnosen nedgraderades till dysfasi, även om det fortfarande finns dagar då orden inte riktigt vill. Men för det mesta går det ok. Så när jag blir upprörd skriver eller pratar jag, oftast med en röst som – för människor som inte känner mig mycket väl – låter samlad, neutral och till och med övertygande. Innan jag blir riktigt, riktigt arg har jag en ganska lång tid på mig att antingen fäkta osedvanligt väl, eller också lämna situationen.

Fast det beror inte på min egen förträfflighet. Jag råkade födas med den egenskap som kallas en lång stubin. Och det råkade bli så att de delarna av min hjärna som står för logik, resonemang och att övertyga, klarade sig ganska bra.

Med tanke på omständigheterna kring hans födelse är det lite ironiskt att den gänglige pojken som snart fyller arton har som arbetshypotes att Viktiga Människor i Beslutsfattande Positioner undviker att göra och säga vissa saker för att ”slippa arga brev från mamma”.

Det är ännu mer än lite ironiskt att jag den dagen lika gärna kunde ha blivit en person som i stället för att komma med sakliga argument till exempel faller i gråt, smäller i dörrar eller rentutav slår till någon. Och att det antagligen inte heller hade synts på en normal datortomografi, varken för arton år sedan eller idag.

För så skör är vår hjärna. Så tunn är linjen mellan det vi kallar normalt och det som betraktas som avvikande, ett hinder, en störning, en riktigt jobbig människa som inte kan hålla ihop sig, som måste förstå att hen inte bara får bete sig så där.

Det kunde ha varit jag. Det kunde också ha varit du. Vi har haft och har fortsatt tur som har en hjärna som klarar av att behålla kontrollen. Det kan vara värt att tänka på, när människor under press beter sig på oväntade och irrationella sätt.

Det kan vara särskilt värt att tänka på när vi har ansvar för personer som inte riktigt har samma förmåga att hålla sig lugna som vi har. Barn och ungdomar, till exempel, som varken har hjärnmognaden eller erfarenheten att alltid bete sig som de borde.

Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit du. Fast i stället hade vi tur. Vad säger det om hur vi bör agera?

3 responses to “Det kunde ha varit du eller jag: Vad säger det om hur vi bör agera?

  1. En verkligt fin text. Tack för den. Livet, alltså, herregud, det är bara att åka med efter bästa förmåga. Och vilken jäkla åktur sen.

  2. Intressant text, fast jag har alltid varit runner, även om jag antagligen inte skulle satsa på fönster längre i en pressad situation som jag gjorde på mellanstadiet.
    I valet mellan ”fight and flight” väljer jag alltid flight eller väljer och väljer men något ska man kalla det.
    Lämnar nu innan det blir alldeles för invecklat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s