Tillbakaledning

”Mathilda! Komnurrå!” ropar lillasyster. Hon sitter och tillverkar ett spel som flickorna kommit på när de åkte skolbuss hem.

Mathilda reagerar överhuvudtaget inte. De hade knappt tid att äta mellanmål, så ivriga var de när de kom hem. Men nu har Mathilda kommit på avvägar och hamnat bredvid mig och datorn när jag sitter och jobbar. Hon gör inga ansatser att flytta på sig. Trots att det jag gör är synnerligen tråkigt.

”Mathilda, du har en syster som ropar på dig”, påminner maken.

Ingen reaktion.

”Mathilda!” säger jag. Utropstecknet och den lilla pausen efter namnet är viktiga, de ger henne tid att ställa om sin uppmärksamhet och fokusera på att jag vill henne nåt. Jag väntar kanske en halv sekund på den lilla rörelsen på huvudet som säger att hon hört mig, innan jag fortsätter:

”Håller du på med ett spel?”

Mathilda skuttar som en glad kalv ut ur rummet och bort till sin lillasyster. Hon hinner inte ens svara, så ivrig är hon.

Det gäller att trycka på rätt knappar. De som påminner om hur roligt, intressant och verkligt viktigt något var. Shiny!

2 responses to “Tillbakaledning

  1. Skickligt!

    Här är det 8 åringen som utvecklats till en specialpedagog av rang. Han får mig att gråta av stolthet när han med van hand styr lillasyster över skolgården. Hon tappar fokus 1000 ggr på 100m. Han tappar den aldrig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s