Blicken

Det fanns en period i vårt skolliv när jag överlevde på att en annan mamma som lämnade sitt barn ungefär samtidigt bara behövde slänga en blick åt vårt håll för att förstå precis vilken sorts morgon det var eller hade varit.

Ni vet den där: Man går förbi varandra (för barnet kommer att flippa om man stannar) och bara utbyter BLICKEN. Enbart det. Och det gjorde att jag överlevde en dag till.

Advertisements

2 responses to “Blicken

  1. Skönt…och lite sorgligt.

    Själv har jag aldrig mött den. Bara kännt blickarna. Jo jag fattar att det för vanliga föräldrar låter helt galet att lova ungen som beter sig som ett monster godis o obegränsat m iPad.

    Men jag har två barn och där jag lämnar barnetsomaldrigbetersigsomettmonster finns det en stackars mamma som brukar bära in sin vilt sparkande 8-åring. Jag söker aldrig hennes blick…för jag vill inte hon ska tro att hon får blicken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s