Vi ska inte hålla fast barn i skolan

”Men vi var ju tvungna att hålla fast barnet i skolan…?”

Nej. Fasthållningar ska vi inte ägna oss åt. Inga barn ska tvingas ner på golvet, vara i polisgrepp eller hållas hårt. Varför?

– Fasthållningar ökar risken för skador hos alla inblandade. Risken för kroppsskador blir betydligt större när vi jobbar med amatörmässiga metoder, som att hålla fast.

– Fasthållningar gör människor mer upprörda – inte mindre. Alla människor stretar emot av att bli fasthållna. När blev du senast lugn av att din chef hoppade på dig och tacklade ner dig till golvet? Men vissa människor har inte så god självkontroll eller förståelse för situationen att de kan lugna ner sig för att bli släppta. Barn är särskilt utsatta på grund av en omogen hjärna.

– Fasthållningar är onödiga. Många psykiatriska avdelningar har idag helt slutat med fasthållning och bältning. Vissa har aldrig haft det. Kan de göra det, med människor som är panikslagna, förvirrade eller sjuka, då kan vi göra det med skolbarn. Det är enbart en fråga om kompetens.

– Fasthållningar är livsfarliga. Barn och vuxna dör varje år av fasthållningar, inte för att de inte får luft osv, utan för att paniken kan ge dödliga kroppsreaktioner hos fullt friska personer. Har barnet en funktionsnedsättning är risken mångdubbelt stor.

– Fasthållningar är olagliga. Det finns inget stöd i svensk lagstiftning för att hålla fast barn, tvärtom. Och nej, vi kan inte åberopa nödvärn när samma sak händer igen och igen. Har vi en gång hållit fast måste vi göra en plan för att det aldrig händer igen.

– Fasthållningar skadar förtroendet och den pedagogiska alliansen. Barns tillit till vuxna tar skada. Det föder inte samarbete. Det ger inga pluspoäng på relationskontot. Det är enbart minus, på alla plan.

Så hörrni. Nu tycker jag vi enas om att vi inte kör fasthållningar på barn i skolan. Det finns bättre metoder att hantera återkommande, våldsamma situationer, till exempel medrörelser eller Studio III. Och det finns bättre metoder att se till att konflikter aldrig uppstår eller eskalerar till nivåer där vi tycker oss behöva hålla fast. Lågaffektivt bemötande eller Low arousal approach kallas ett förhållningssätt som gett mycket goda resultat.

Dela! Detta är viktigt!

Annonser

2 responses to “Vi ska inte hålla fast barn i skolan

  1. Det låter så självklart att man inte ska hålla fast sina elever – men ändå så sker det. Fattar inte, finns ju inget positivt med det. Minns när jag gick på mellanstadiet och vägrade att spela brännboll (pga kunde inte slå iväg bollen och sprang aslångsamt vilket var så himla genant). Jag satte mig vid ett träd några meter från spelplanen, och min lärare tjatade och tjatade på mig att jag måste vara med. Jag rörde mig inte, sa inget och tittade ner. Då tog han tag i mig och släpade mig till planen, tryckte racket i min hand. Jag minns inte vad som hände sen. Men jag minns förödmjukelsen och förtvivlan.

  2. Jag tänker att såna här saker är vad som händer när man når gränsen för sin förmåga och kunskap. När lärare inte vet vad de ska göra. Och det är faktiskt skandal att år 2016 ingår fortfarande inget i lärarutbildningarna om HUR man får elever att göra det de ska. Att säga ja till de krav vi vuxna ställer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s