Trots uppstår bara i vissa situationer och med vissa människor

Jomen alltså, jag tror stenhårt på begreppet ”trots”. Det är nämligen vad som händer mig varje gång någon försöker bestämma nåt över mitt huvud, inte presenterar planeringen på ett rimligt sätt utan kommer dragande med saker i sista sekunden, eller tycker jag ”måste” göra saker som helt enkelt är dumma… 😉

Apropå diskussionen om lågaffektivt bemötande kontra trots. Jag är nog den trotsigaste vuxna jag känner, och det är inte ironi, jag kan känna trotset välla upp ur magen rätt ofta.

På psykologiska skulle jag dock hellre kalla det en automatisk nej-reflex, ett behov av autonomitet (som vi nog alla delar, bara det att vuxna som regel FÅR bestämma en massa saker i sitt liv, det får inte barn i samma utsträckning), ett behov av att förstå sammanhanget, och en viss inflexibilitet/ett behov av ställtid och förberedelse.

När vi kallar något för trots har vi ibland missat att se vår egen del av det som händer. Det där som bara uppstår i samspel mellan mig och barnet. Vad är det med det jag gör, som gör att barnet ”trotsar”?

För många av oss vuxna kan nog vara helt överens om att vi bara blir trotsiga med vissa personer, eller i vissa sammanhang. Och vi kan ganska väl peka ut vilka de sammanhangen är. Den där kollegan, som alltid tycker att andra ska lösa hens dåliga planering, eller den där grannen, som är så bossig, eller den där chefen som inte alls lyssnar…

Tänk om… det är precis likadant för barn?

Annonser

15 responses to “Trots uppstår bara i vissa situationer och med vissa människor

  1. Kloka tankar som alltid! ”Trotsspiralen” pågår för fullt hos oss och vi vet inte hur vi ska bryta. Nyligen vägrade sonen att ställa sitt urdruckna glas på bordet när jag bad honom flytta det från soffan där han själv ställde det, badbyxorna är omöjliga att hänga upp och att gå på toa på morgonen ska han inte. Ibland funkar dessa saker bra men ibland är det bara helt kört. Vi väljer våra strider men vissa saker måste ju göras, ex gå på toa (han går sällan på toa självmant trots att han är 11 år) Sista tiden har det blivit mkt bråk hör hemma vilket är så trist!!

    • Jobbigt! Jag har ibland tagit ett omvänt snack med barnen. ”Nu tänker jag inte påminna dig längre om att gå på toa. Du är stor och jag räknar med att du klarar det själv, och att du vet att det är lagom att gå på toa xx gånger på en dag.”

      Att testa tvärtom, liksom. För när det jag gör inte funkar, då är tvärtom en bra plats att börja leta lösningar på. 😉

  2. Jag kan nog dela första platsen med dig angående trotsigaste vuxen😁 Oj vad det kändes som det var mig du skrev om…. Och min dotter .. Hon är 12 idag och har alltid varit ” trotsig ” … Autismdiagnos i februari ..

  3. Åh! Detta är så intressant!
    Jag tror det finns många olika slags ”trots”. Trotsålder exempelvis är ju en utvecklingsfas hos barn. Men det där med ” ett behov av att förstå sammanhanget, och en viss inflexibilitet/ett behov av ställtid och förberedelse.” vill jag inte kalla trots.
    Trots skyddar oss nog från sånt som inte är bra för oss och lär oss en massa om våra medmänniskors gränser och töjbarheter.

    Nej-reflex får jag direkt min sambo frågar något. Och jag vill inte ens säga nej alltid. Ibland säger jag ja till något och mår då jättekonstigt en stund. Då brukar jag faktiskt tänka att jag är trött på att jag är så trotsig! Jag kan inte ens själv bestämma över mig själv! 😛

    • Den automatiskta nej-reaktiobnern är det som uppstår när vi antingen behöver tid att ställa om oss (inflexibilitet) eller inte riktigt kan överblicka konsekvenserna av att säga ja, då är det säkrast att säga nej. 😉

      • Hm, intressant.
        Nästa gång sambon frågar något så ska jag säga ”kan jag ge svar om en kvart?” O se om det blir lättare att svara 😊

      • Jag vill höra hur det gick sen! ”Får jag tänka på det?” brukar jag säga. Eller ”Jag behöver fundera en stund.”

      • Bra meningar (y)
        Mm, sambon frågade ikväll om hans bror kan komma vid 14 imorron. När jag sa att jag var för trött så sa han att dom kan väl komma och fika en stund iaf?
        Jag skrek: ”Då kan du fan dra åt helvete!” sen sprang jag ut i skogen.
        Ska försöka komma ihåg betänketiden next time=/

      • Aschdå! Men du. Det är träning och åter träning som gäller. Och tja. Jag skriker jämförliga meningar och springer iväg också ibland. Det kallas att ”ta en promenad för att lugna sig”. 😉 ❤

      • Ja! Träna är jag jättebra på.
        Hihi ^^ Tack;)

  4. Oh ja! Klart man är trotsig även som NT-vuxen. Jag är en hårt arbetande mellanchef dvs stuck between a rock and a hard place. Det har funkat länge men i våras brast det för mig. Orkade inte vara smidig längre så jag har smällt i dörrar, skrikit och gråtit av ilska. Min femåring med autism har aldrig varit i närheten av att uppvisa ett sånt trotsbeteende.

  5. Om en person med autism inte förstår VARFÖR man ska göra sådär, alltså så klart det blir nej. Allt vi gör som är rena sociala konstruktioner. Kom nu, du ska plugga matte! Nej jag vill hellre spela dataspel! Det är en ren social konstruktion att matte är viktigare. Eller om halva familjen vill hälsa på mormor och andra halvan inte. Eller varför ska man BYTA kläder när man ska sova? Är det alltid vi neurotypiska som har rätt om allt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s