Att prata konkreta strategier

Inspirerad av det här svaret på hur man kan kompensera för bristande exekutiva funktioner har jag pratat tid med barnen på morgonen.

Vi tog morgonrutinen som exempel vid whiteboarden. Vi pratade om vilka aktiviteter som är en del av den (dvs som finns som bilder på bildschemat över morgonrutinen, som också sitter på whiteboarden), vilka saker som bara är slöseri med tiden och gör att morgonrutinen tar alldeles för lång tid, och vilka saker som kan vara bra fast de inte är med på schemat.

Vi kom överens om att saker som att pilla på sin stortå, titta rakt ut i luften, läsa bok eller spela iPad inte hör hemma i morgonrutinen. Det slösar helt enkelt bort tiden och gör att allt tar längre tid. Men att gå på toa (som vi inte har uppskrivet på schemat för att det funkar ändå), fråga om dagen eller titta på klockan passar jättebra att göra under morgonrutinen, eftersom det faktiskt hör till och hjälper rutinen att bli gjord.

Sen finns de där sakerna som passar, fast med måtta. Som att skoja och flamsa. Det gör att allt går lättare med morgonrutinen, om man gör det lite grann. Men skojar man för mycket, då tar det kanske mycket tid, och alla blir ofokuserade på vad som skulle göras.

Vi har till exempel en regel mot att sjunga vid matbordet. Den är nästan en förutsättning för att någon ska kunna äta överhuvudtaget hemma hos oss. Och den bryts så gott som varje dag av någon (oftast mig), med följden att någon annan (oftast barnen) säger ”Man får inte sjunga vid matbordet!”. Och så återgår vi till det vi skulle göra, nämligen att äta och prata. Det är inget jätteproblem att sjunga vid matbordet, problemet är att utan regeln fastnar vi liksom i det och tappar bort oss.

Sen pratade vi om vila och lek. När man ska vila eller leka, då är det totalt tidsslöseri att till exempel borsta tänderna. Det har inget i lektiden att göra. Det tar tid från vilan man skulle ägna sig åt. Men att flamsa och tramsa hör absolut till skoj och lek. Även att titta ut i luften eller bara läsa om sånt man gillar hör dit. Vad som är slöseri med tiden beror helt enkelt på vad man ska göra just nu. Vad som ska bli färdigt eller gjort.

Men det är ju inte så lätt. Att fortsätta med det man ska samtidigt som hjärnan är bräddfull av idéer. Jag insåg att jag kanske aldrig har pratat med barnen om HUR man gör för att styra denna vilda fors av impulser och hålla sig på banan.

”Min strategi är att rikta mitt intresse i stället för mitt fokus”, sade jag till barnen. Vid det här laget hade vi tagit oss till frukostbordet och börjat äta frukost. ”Jag använder alltså mina känslor för att styra min koncentration. Om jag gör så jag tycker att nåt är superintressant kommer jag automatiskt att fokusera på det. För så här funkar min koncentration: Den fastnar på det som är det mest spännande. Och när den gör det, då kan jag vara jättefokuserad.”

”Hyperfokus”, sade Mathilda konstaterande och jag nickade. ”Jag gör så att jag… stänger av tankarna och bara gör…” fortsatte hon.

Att bara göra är ungefär det tråkigaste jag vet. Och ja, jag har försökt, tusentals gånger, med ungefär samma usla resultat om det som bara ska göras omfattar mer än ett par minuter i tid. Men tydligen är det nåt som funkar för min dotter, och det är ju bara strålande.

”Ja, det är ett annat sätt. Men jag är inte bra på det”, sade jag.

”Det är inte ALLTID lätt”, sade Mathilda konstaterande. ”Inte om nåt är jättetråkigt. Men annars kan det funka ganska bra.”

Wow. Vilken självinsikt. Och vilket tips. Jag fick lust att testa det direkt.

Vi behöver prata konkreta strategier, folks. Det finns säkert lika många sätt att hantera det här med att ha svårt att styra sin koncentration som det finns människor. Kanske lär vi oss rentutav ett och annat på kuppen av varandra.

5 responses to “Att prata konkreta strategier

  1. Pingback: NPF | Pearltrees

  2. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  3. Jag brukar tänka högt för mig själv att det jag måste göra inte är för evigt. Det är en begränsad tid. Även om det känns som att jag kommer dö tråkighetsdöden och bli vansinnigt arg under tiden (vilket jag blir också om jag är för trött och disträ). Men om jag tänker ”nu kommer detta momentet kännas för jävligt en stund, men sen EFTER det så är det slut å då får jag göra det häär rooliga!” 👍

    Det va min strategi det😋

  4. Pingback: Kartläggning, åtgärdsprogram | Pearltrees

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s