Priset som ska betalas i efterhand för roliga aktiviteter är ofta ändå högt

Energibudgeten är en viktig sak. Att se till att jag själv eller den jag har ansvar för inte gör åt för mycket energi idag, så att hen orkar fungera hela dagen, och hela veckan, och hela månaden, året och livet!

Vi kan inte gå på vad som är roligt. De flesta människor märker inte hur trötta de blir när de har roligt, och rör vi oss inom kognitiva funktionsnedsättningar är det ännu svårare att avgöra hur mycket eller litet till någon orkar. Vi måste i stället gå på erfarenhet, av vad och hur mycket som brukar fungera i längden.

Kognitiv överbelastning, dvs hjärntrötthet, fungerar lite som att slå sig. Idag gör det ont att gå in i ett hörn, en skarp smärta som inte känns kul, och som för en stund hindrar all aktivitet. Sen har den nästan gått över, och man kör på som vanligt. Men imorgon är stället antagligen svullet och blått, och molar. En annorlunda smärta, som inte är hindrande så mycket som störande. Som tar energi i flera dagar, fast det inte alls är samma skarpa smärta som när man gjorde illa sig.

”Men hon har ju så roligt!” är ingen ursäkt för oss att strunta i vilket pris som kommer att behöva betalas imorgon. Ändå är det något som omgivningen ofta säger. ”Hen har roligt. Hen tycker verkligen om det här. Hen har längtat! Hen verkar ju inte trött!”

Nu är det ju inte så här att vi kan helt gå på vad någon tycker är kul. Vi måste också fundera över vad som är rimligt. De flesta människor äter sig inte mätta på glass, godis och kakor varje dag, fast det är gott. Vi vet att vi kanske inte kommer att må så bra efteråt, och i längden, av sådana matvanor. Fast någon gång ibland kan det kanske vara värt det? Det är inte svartvitt. Men fortfarande något vi måste se som en fråga om budget och balans.

Idag kanske man inte ens märker hur mycket mental energi man gjort åt, i synnerhet inte när något var roligt! Men det kommer alltid att märkas i morgon. På en ömhet i tankeverksamheten, en oförmåga att få ihop allt som vanligt, ett mentalt molande. Som faktiskt tar några dagar innan det helt släpper. Ångest och svårt att sova är andra jättevanliga tecken på överbelastning.

Så innan orken hamnar på minussidan finns två överväganden att göra: Är det värt det? och Finns det dagar att ägna åt återhämtning?

Annonser

7 responses to “Priset som ska betalas i efterhand för roliga aktiviteter är ofta ändå högt

  1. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  2. Och jag delar på Fb. Återigen. För att du sätter de exakta orden.

  3. Jennyinthewoods

    Bra skrivet! Och svårförklarat för personer som inte ser ex barnet varje dag. Jag tycker att jag upplever något liknande som förälder när det gäller impulsivitet och risk. Det är svårt för andra att förstå att samma kloka lilla unge kan göra något helt oväntat och galet helt plötsligt. Och jag är den som måste ligga det där tråkiga steget före.

    • Ja, så är det. Det finns en massa, små saker som måste klaffa, och gör de inte det… Tja. Då går det inte så bra. Inte alls bra.

  4. Läser dina ord och gråter en skvätt. Lite för att det gör ont varje gång jag inser att jag måste välja bort saker som jag skulle vilja göra för min egen del och för min sons del. För vi får båda stora bultande blåmärken som känns i flera dagar…

    Men resten av gråten är av glädje över igenkänningen i din text. Jag är inte själv! Min son är inte själv!

    Tack för dina ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s