De oberörbara

Det finns en ganska vanlig missuppfattning som går ut på att barn som är högbegåvade, det som på senare år börjat kallas särbegåvning, har en massa autistiska drag som beror på begåvningen. Det är naturligtvis befängt; man får knappast en annan social konfiguration av att vara begåvad, även om det finns en del studier som tyder på att just autism kan ha en positiv påverkan på intelligensen, det vill säga att förhållandet möjligen kan vara det omvända: En viss social konfiguration, som kallas autism, kan vara en del i att ett visst barn är just särbegåvat.

Oavsett hur det är med den saken blir jag mer och mer irriterad och illa berörd av föräldrar som envist – och, får jag tillägga, totalt utan NPF-kunskap – hävdar att deras unge har minsann inte autism eller NPF eller någon sorts svårigheter, hen är bara SÄRBEGÅVAD.

Orsaken att det irriterar mig är det underliggande budskapet: ”Min unge är det minsann inget fel på, hen har bara POSITIVA annorlundaheter. Inte som de där andra ungarna, med diagnoser.”

Utöver den uppenbara logiska lapsusen är det hela ett resonemang som presenterar min unge, som har autism, som en oberörbar. Någon man inte vill förknippas med. Ett resonemang som förstärker och befäster fördomar mot personer med autism. Och det gör mig illamående och tvärarg.

Well, guess what. Min unge är det inget fel på heller. Hen är också särbegåvad, mer än de flesta. Och har autism. Det ena utesluter inte det andra; det kanske låter chockerande men man kan faktiskt vara speciell på mer än ett sätt – samtidigt!

Och ärligt talat är jag rätt glad att hen slipper komma i närheten av de där föräldrarna som inte själva förstår att deras fördomar är ett större problem än deras ungars eventuella aspighet. För min unge behöver inte umgås med såna där. Som tror att de är bättre än alla andra. Som inbillar sig att bara man kallar en sak för nåt annat har man blivit av med alla problem.

Däremot tycker jag synd om deras barn. Som förnekas förklaringar, stöd och tillhörighet. Som bara får veta om en del av sig själva. Som inte får bli sedda för hela sig, bara en del. Det gör mig ont.

Advertisements

25 responses to “De oberörbara

  1. Jag har många gånger råkat ut för personer som säger att deras bror/syster/kusin/ har bara ”lätt autism”. Vadå lätt liksom??? När jag frågar så svarar de svävande att de är inte så autistiska. När jag frågar mer om det så svarar de att de inte är som min son. Okej? Så de menar att min son är sämre än deras släkting då eller? Jag fattar ärligt talat inte vad de menar. Det jag däremot fattar är att säga upp bekantskapen med de personerna. För sådana behöver vi inte i vår närhet. Sådana som anser sig vara bättre än andra.

  2. Mina föräldrar har lite eget sätt också. Min son med högfungerande autism diagnos har svårt att riktigt klicka med andra barn. Han tycker också om fysik. Senaste veckorna har vi läst Fuglesangs barnböcker om rymden. Just nu är vi inne på den om kvantmystik. Mina föräldrars lösning på kompisproblemet är att vi inte ska låta honom hålla på så mycket med fysik och rymden…

  3. Maria Johansson

    Hej! Görs det test o bedömning av särbegåvning i samband med utredning på bup eller hur tar man reda på det? Mitt barn är väldigt smart o duktig på vissa områden o har större svårigheter på andra. Men det är ju en del av autism/asberger som hen har. Sen måste jag få fråga. Vi fick inget skriftligt utlåtande på utredningen, som jag läst på flera ställen att man ska få utan bara munlig återgivning. Intyg till LSS o att söka färdtjänst har vi dock fått. Ska jag beställa en kopia på journalen istället?

    • Hej! Man brukar göra begåvningstester i samband med utredning, och då upptäcker man ju hög begåvning inom något teoretiskt område. Andra särbegåvningar har man nog koll på, tänker jag, som förälder, tex om ens barn är ovanligt musikaliskt eller bra på handboll eller liknande.

      Skriftligt utlåtande är olika hur man gör på olika ställen, fråga ert BUP bara. Det enklaste är ju att helt enkelt prata med dem. Visst kan du beställa en kopia på journalen om du vill, och på vissa håll kan man läsa journalen på nätet via säker inloggning, men det enklaste är ju att prata med BUP och säga att ni gärna skulle vilja ha det sammanfattat i skrift. Och så diskutera därifrån vad som finns, tex om psykologen skrivit anteckningar, själva journalen etc.

  4. Jennyinthewoods

    Tycker det är lite likt det som folk benämner som högkänslig personlighet. Men då är det oftast vuxna som vill framstå som speciella på ett positivt och annorlunda, ofta lite konstnärligt vis…
    Men det är ju mkt värre när barn drabbas av vuxnas okunnighet och rädslor.

    Till Maria här ovan: begåvning testas i samband med utredningen. Tycker det låter konstigt att du inte fått en skriftlig diagnos och beskrivning, jag skulle kontakta dem och be att få det eftersom den är mycket användbar i olika sammanhang, tex skolan.

  5. Hej Tina, jag blir också ledsen av DINA fördomar nu, faktiskt.

    ”Och ärligt talat är jag rätt glad att hen slipper komma i närheten av de där föräldrarna som inte själva förstår att deras fördomar är ett större problem än deras ungars eventuella aspighet. För min unge behöver inte umgås med såna där. Som tror att de är bättre än alla andra. Som inbillar sig att bara man kallar en sak för nåt annat har man blivit av med alla problem.”

    Din slutsats verkar vara att jag har fel och du har rätt. Tänk OM det är tvärt om? Att det som inom asperger är svårigheter, inte hänger ihop med ast utan med hög iq? Eftersom diagnoskriterierna för ast också ändras, verkar det ju inte som att de är 100 procent bevisade en gång för alla?

    MEN om det inte är så, tänk om vi BÅDA har rätt – att beteendena kan bero på antingen eller?

    Eller tänk om alla de internationella studierna från Australien, Singapore, Irland, USA, Israel, Holland, Tyskland osv. har fel allihop, och jag också, och Skolverket också.

    Hur får vi då bäst till stånd en förbättring? Genom att du hävdar att någon tror att de är bättre än alla andra? Tror du ärligt att det är en åsikt som de flesta sb-föräldrar sitter och har? Tror du att det är min världsbild, när mina båda barn är fullständigt utanför och mår skit? Tror du att jag känner, att om jag bara ignorerar tanken på ast så slutar min son vilja dö? (Och jodå, vi har en massa anpassningar man använder vid ast, så han är inte utan insatser, om du trodde det.)

    Snälla, låt oss höja nivån på diskussionen och hjälpas åt i stället. Hjälpa varandra genom processerna, och fram till en bredare kunskap. (Och apropå det är det en självklarhet i de forum jag deltar i, att man mycket väl kan ha både npf och sb. Däremot vet alldeles för få SKOLOR OCH PSYKOLOGER det. Det är därför det ofta pratas om vikten att inte BARA se npf. Har du något emot det?)

    Kan vi inte enas om att det är många barn som är missförstådda, och att det är komplext alltihop, och att det behövs mer kunskap?

    • Hej igen Tina, nu har jag läst mer här och på Facebook, och försöker sätta ihop alla pusselbitar. Jag kan förstå ditt inlägg i ett annat ljus nu. På ett annat ställe säger du att du själv pratar med mängder av föräldrar som hävdar att sådant du anar är autism skulle bero på särbegåvning. Det är en annan del av bilden än den jag har sett, och alltså har mitt inlägg ovan inte så mycket att göra med det du ville säga – och troligen reagerade jag onödigt personligt. Jag inser dessutom att man kan tolka min text som att jag är upprörd (versaler är alltid riskabelt …) men egentligen vill jag bara ha ökad förståelse hos alla, inklusive mig själv. Jag vet att du kan MYCKET mer än jag om detta, och jag har stor respekt för dina kunskaper, och har många gånger genom åren haft stor hjälp av bloggen och nu bråkboken. Jag har föreslagit att du ska bjudas in till sommarträffen för särbegåvade dit ca 250 personer kommer, för att föreläsa för oss om det du tycker att vi borde höra och veta. Sist och slutligen är det ju så att många barn har både autism och hög begåvning, och för att de ska må bra behövs anpassningar utifrån båda bitarna, är min övertygelse. Om jag kunde skulle jag redigera bort kommentaren ovan efter att ha fått svaren på Facebook; nu går ju inte det, så jag lägger till, i stället. Ha det fint.

  6. Usch, vilka tråkiga erfarenheter du har! Jag tycker verkligen synd om dig och ditt barn som upplever det så. Jag däremot känner inte igen mig alls, och har även lite svårt att hålla med om vissa slutsatser du drar.
    Att det finns högbegåvade med svårigheter att fungera socialt, men som inte har NPF-diagnos är fakta (såvida de inte utretts av inkompetenta psykologer). Jag undrar bara hur du kan få det till att det skulle finnas ett underliggande budskap i detta, och att det i förlängningen skulle innebära att ditt barn skulle nedvärderas till att bli oberörbar?
    Framförallt tycker jag att det är tråkigt om grupper ska ställas mot varandra; de som har npf-diagnos, de som inte har det, de som kanske har det men inte är utredda. Kan vi inte bara inse att det finns barn som har svårt av olika skäl och försöka hjälpa och stötta varandra så gott det går? Det känns mer konstruktivt än att stänga ute, baktala, lägga in tolkningar som inte finns.

  7. Här tycker jag är en vettig sida om särbegåvning med kriterier som har stöd i större studier: http://www.begavadebarn.nu/kaumlnnetecken.html

    • Jag läste punktlistan för särbegåvning. Stämmer på pricken på min flicka. Men det hjälper inte henne. Det gör det däremot om man utgår ifrån att hon har ett annat sätt att tänka ( än det vanligaste) och möter henne i det. Hennes sätt att tänka kallas autism.

      Hon gillar också rymden. Men just nu har det intresset lett henne in på den grekiska mytologin. Funkar också sådär när man är fyra o ”kompisarna” mest pratar Frost. Som tur är har hon åttaåringar att prata Herakles bedrifter med…

      • Hej Sara, det låter ju utmärkt. Kanske kommer du ändå vilja läsa Skolverkets stödmaterial för hur skolan bör möta högt begåvade barn, så att skolans standardnivåer och standardhastighet inte sätter ytterligare käppar i hjulet för din flicka. Det kan vara vansinnigt nedbrytande att tvingas röra sig i slowmotion genom stoff som man redan kan. Generellt brukar jag föreslå att man hoppar över förskoleklass eller hoppar upp efter några månader i förskoleklass, men framför allt att man ser till att ha barnet i den grupp där läraren uppskattar att stötta och utmana ett utmanande barn. Läraren kommer att behöva anpassa lärtakten och stoffet till där flickan är. Många högt begåvade ligger 4 eller 6 år före de jämnåriga, och har rätt att läsa på sin nivå. Dessutom behöver man umgås med likar. Ha det gott.

  8. Pingback: Vem kallar du för oändamålsenlig stereotyp? | anarkoautism

  9. Pingback: Är en handling icke ändamålsenlig eller är det du som inte ser syftet? – Funkisfeministen

  10. Men, här kommer något viktigt, högbgåing/särbegåvning leder ofta till mobbing och utstöttning, samt rädda lärare som inte förstår sig på barnet. Vilket leder till beteenden som omgivningen tolkar som Aspberger/autism. Något som både jag som har ADHD och min behandlande psykiatriker funderade på att starta en Aspegergerutredning av när jag var i mellanstadieåldern, och min pojkvän som utreddes för Asperger utsattes för. Det är också en enkel lösning för en vanlig mellanstadielärare när en 11 åring försöker förklara hur olika typer av astronomiska fenomen böjer rumstiden (något jag gjorde) istället för att försöka stimulera barnet som redan kan mer än de.

    • Tack för ditt inlägg! Det är ju turligt nog inte lärare som ställer autismdiagnoser, så vad läraren har för eventuell första förklaring är ju inte särdeles viktigt. Men visst förekommer det att personer griper efter vilka förklaringar de nu råkar ha till hands när någon helt enkelt inte beter sig som förväntat.

  11. Finns där någon sån där lista på saker man ska ha för att räknas in som autistisk? Alltså sån som det hänvisade till som särbegåvad i ett tidigare inlägg.

    Jag har ingen aning om hur en autism diagnos ställs. Men som vanlig skolfröken stöter jag ju på många olika barn. Och då och då så finns där ju barn som sticker ut och är förvånansvärt kunniga i något område utan att vara så socialt utanför. Kan det vara dom barnen som är särbegåvad?

  12. Och ingen typ av barn är mer värd eller bättre. Alla är värdefulla just för att dom är sig själv! Ville bara göra det tillägget. Men alla behöver hjälp där dom befinner sig.

  13. Stort tack för alla tips och listor. Alltså varje gång jag läser såna listor så tänker jag att”Det är ju jag!” (Kanske inte alls hög begåvning….definitivt inte inom musik eller idrott. Där kan till och med jag se att det inte passar) Men jag förstår ju att jag inte kan ”ha” ALLT bara för att jag läser ordet.

    Men stort tack för lästips.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s