Turas om eller ”de tänker inte på mig!”

För första gången var jag tvungen att försöka förklara theory of mind för åttaåringen i skarpt läge… Hon kom rusande från studsmattan och var jätteledsen.

”De andra tänker inte på mig. De tänker bara på varandra!”

Och nej, Mathilda och kompisen K tänker inte på henne medan de leker alla tre, det hade varit väldigt underligt med tanke på att de är barn med autism. Men de tänker inte heller på varandra. Det bara verkar så eftersom de pratar samma språk.

De har lärt sig – vi har nött in – att i leken får alla bestämma över sig, men när Hannah säger ”Jag tycker så här” och de inte tycker det… Då säger de bara ”Nej”. För ingen av dem vet att då blir Hannah ledsen, och att hon inte kommer att fråga igen. De har ännu inte upptäckt man kan turas om på andra sätt än det rent fysiska, att ibland får min idé företräde framför din, bara för att du redan har fått igenom fler av dina idéer än jag. För att det är min tur att bestämma.

Ingen av dem räknar tjänster eller poäng, människor emellan. Och ingen av dem kommer antagligen någonsin att göra det, även om förståelsen för att andra gör det så småningom kommer att komma. Detta sagt som en utsaga om två barn som jag känner väl, och har en rimligt god bild av hur de kan komma att bli som vuxna, eftersom jag även känner deras föräldrar, syskon och släkt, och inte om barn med autism i största allmänhet. Att förutse framtida egenskaper hos barn med NPF vet vi egentligen bara en sak om: Det går inte. 😉

När Hannah säger ”Jag tycker så här”, och någon av de andra svarar ”Nej”, då måste Hannah säga ”Jo” och göra det på sitt sätt. Då kommer de att svara ”OK”. För det är vad de gör med varandra, och orsaken att det ser ut som om de tänker på varann: Ingen av dem lämnar företräde, eller väntar på att någon annan ska göra det. De kör bara på, och bromsar inte förrän någon kommer ivägen. Fast då bromsar de oftast, eller styr undan. Som italienska bilförare, som Tony Attwood brukar kalla det.

Men hur förklarar man för någon utan autism att de måste ändra sitt sätt att vara, när denne någon är åtta år?

Jag började med att säga att nej, det är sant. De tänker inte på dig. I leken är de mycket yngre än vad du är, fast de egentligen är äldre räknat i år. För de har autism, och därför är det svårt för dem med det där som händer mellan människor. När man turas om, eller tänker ut hur nån känner sig, eller kommer att känna sig, eller vad nån kommer att göra. Jag tog några exempel från den senaste tiden så att hon skulle förstå vad jag menade.

Sedan berättade jag om att hjärnan funkar på ett annat sätt för henne än för dem. Att man har studerat hjärnan hos olika personer just för att man trott förr i tiden att personer med autism är själviska eller saknar empati, alltså att de skulle ha svårt att känna sig ledsna över att andra är ledsna eller har ont eller är rädda eller så. Fast det är helt fel, vet vi idag.

Man har gjort studier där man låtit personer med och utan autism titta på olika bilder eller tänka på olika personer, och då upptäckte man nåt jättespännande: Personer med autism är inte själviska, de har bara svårt att tänka på sig själva samtidigt som de tänker på någon annan.

I hjärnan, framme på vänster sida, finns olika ställen som har som jobb att tänka på människor. Till exempel finns ett ställe där man tänker på sig själv, och ett annat ställe, ganska nära det första, där man tänker på andra. Men personer med autism hade svårare än andra att tänka på sig själva. De använde inte det området i hjärnan som andra brukar använda till det, utan det var helt stilla och tyst. Till och med när de tänkte på sig själva använde de samma område som för att tänka på andra. Och då uppstår ett problem:

Hur kan man samtidigt tänka på flera personer, till exempel för att bestämma vem det är mest synd om nu, med samma del av hjärnan? Det blir lite som att väga två äpplen i samma hand, samtidigt, för att känna efter vilket som är tyngst. Det går helt enkelt inte så bra.

Och man kan förstås lägga ner ett äpple och ta upp det andra, och så väga dem i handen ett i taget, men när man är barn kan det vara svårt. Och det är alltid svårare än att väga båda äpplena i varsin hand.

Liknelsen är förstås kraftigt förenklad, för att passa en åttaåring, men den har ett korn av sanning: Den som har svårt att bedöma hur hen själv mår, känner sig, vad hen vill, orkar eller klarar, eller på andra sätt har svårt att resonera kring sig själv och sin kropp, den får automatiskt svårt att resonera kring andra. Och särskilt när det ska ske på samma gång.

Personer med autism är förstås väldigt olika, sade jag sen. En del är bra på att tänka på hur andra känner sig, andra mindre bra. Personer utan autism är också olika, på samma sätt. Fast barn med autism har nästan alltid svårt att väga sin egen upplevelse mot andras, svårare ju yngre de är. Återigen tog jag några konkreta exempel, för att hon skulle förstå. Det hade jag inte behövt; hon fyllde själv på med egna.

Men, sade jag:

”Däremot är det så att personer med autism, också enligt studier där man tittat direkt på vad som händer i hjärnan, bryr sig mycket om andra människor. De blir oftast väldigt ledsna när andra är ledsna, de vill mycket mindre än andra människor göra någon rädd eller att någon ska få ont. De har större empati, starkare känslor för när någon annan mår dåligt eller far illa.”

Det finns en grej till. Personer med autism ibland ha svårt att faktiskt se på någon när de mår dåligt. Men det betyder inte att de är själviska. Det betyder bara att de har lite svårt att läsa andras känslor på kroppsspråket, när man inte säger nåt, eller på orden, när man inte säger precis vad man menar. Det är ungefär som dyslexi eller att behöva glasögon: Man är inte dålig på ord för att man har svårt att läsa. Massor av människor som pratar och förstår orden jättebra kan ha svårt att läsa dem.

”Så nej, Mathilda och K tänker inte på dig”, sade jag, för det gör de inte. ”De tänker inte heller på varandra mer än på dig, fast det verkar så. Utan de gör som de vill i leken, utan att fråga. Det är inte med flit, de vill inte vara elaka. Utan det handlar mer om att märka hur det är för dig. Att känna igen när de borde tänka på dig. Att förstå när du kommer att bli ledsen, och springa till mig, i förväg, innan de gör nåt. För om de hade vetat att du skulle bli ledsen, då hade de aldrig, aldrig gjort så.

”Det du behöver göra, är att säga ‘så här vill jag göra’ och om de säger nej säger du jo, och så gör du det. Det brukar funka. De är vana vid att alla bestämmer över sig. Eller så säger du ‘Så här tänker jag göra’ helt enkelt. Och så gör du det.”

Om hon förstod? Ja, det tror jag. När man lever ihop med storasyskon med autism vet man automatiskt mer om autism än den mest framstående forskare. Men ofta saknar man ord för det man vet, förståelsen för varför det blir som det blir, och då är det svårt att veta vad man ska göra för att det ska funka bättre.

Om det gjorde att hon blev gladare…? Inte direkt. Vi kramades och gosade och skojade och busade, för att rå på den delen av dilemmat. Ledsen måste man få vara, och ibland måste man få vara ledsen klart.

Men jag tror att det gör att problemet inte kommer att uppstå lika lätt nästa gång. Att hon faktiskt då inte ber om lov, utan helt enkelt konstaterar: ”I leken bestämmer jag över mig. Ta det eller låt bli. Men något tillstånd kommer jag inte att be om.”

Advertisements

7 responses to “Turas om eller ”de tänker inte på mig!”

  1. Så ofta är dina förklaringar så… välbehövliga. Det där jag ser, det där jag försöker förklara, det där jag försöker förstå på ett sätt som gör att jag kan levererar förståelsen vidare… Du ger mig orden, bilden och möjligheten. Tack.

  2. Så bra! Jag ska spara den här texten och begrunda. 💖

  3. Tack för att du sätter ord och förklarar så bra! Har själv en lillebror till storasyster med autism som är sju år utan diagnoser som förstår autismen utan att sätta ord på det❤️

  4. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  5. Håller med föregående talare! Enkelt och rakt! Me like! Tack! Kram ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s