Det är väldigt vanligt att ungdomar med NPF har svårt att skriva för hand, och det är jättevanligt att de därför måste träna en massa på att skriva för hand. Extra mycket, mer än alla andra. Det är också vanligt att det beror på något som kallas bristande automatisering; det är lite som att aldrig egentligen lära sig skriva automatiskt, utan alltid behöva tänka på vad och hur man gör. Och så har vi det här med överrörlighet, som också är jättevanligt inom NP-spektrat. Att lederna helt enkelt böjer sig för mycket åt fel håll, och musklerna får jobba på övertid för att kompensera.
Sån är jag. Jag skriver som en kratta. Det är oläsligt. Dessutom hoppar jag mellan meningar, byter handstil mellan meningar (jag har ungefär fem-sex olika), och har inget tålamod till att släppa pennan och sudda – för då glömmer jag vad jag skulle skriva. Och stannar upp. Och börjar tänka på nåt annat, och måste börja om från början. Mina fingerleder böjer sig bakåt. Jag får ont, inte bara i handen utan i hela armen. Det är kort sagt ingen trevlig historia.
Det ironiska är att jag har jättebra finmotorik. Jag kan pilla med små, små grejer. Jag skriver maskin nästan lika fort som folk pratar. Jag är bra på datorspel och TV-spel, oavsett kontroller. Jag spelar flera instrument, och jag spelar dem bra…
Jag tänkte att jag skulle få en bättre handstil om jag började med kalligrafi, skönskrift, i tonåren. Det fick jag inte. Jag kan numera skriva jättevackert, med breda pennor och penslar och valnötsbläck… Så länge jag fokuserar till 120%, på nivån att jag glömmer texten och bara skriver en bokstav i taget. Men det går fortfarande inte att tyda inköpslistan som sitter på min kyl.
Jag skriver överhuvudtaget inte för hand, eftersom jag på riktigt får kramp i både handen och armen, och eftersom det jag skriver inte går att läsa i efterhand om jag inte anstränger mig jättemycket. Min tioåring och åttaåring har båda vackrare handstil än vad jag har. När de inte anstränger sig alls.
Men jag lever på att skriva. Folk betalar mig för att skriva. Jag har gett ut fyra böcker. Så jag tänker så här:
Idag finns jättebra hjälpmedel. Vi har datorer. Många som har svårt att skriva för hand har lätt för tangentbord, ironiskt nog. Vi har lärplattor. För många är en stylus på en touch screen lättare att forma text med än papper och penna. Vi har dessutom inspelningsfunktioner, dikteringsapparater som automatiskt omvandlar text till tal, den teknik som kallas TTS. Den är inbyggd i de flesta mobilen och plattor.
Därför måste du faktiskt inte bli bra på att skriva för hand. Nej men på riktigt, du måste inte det. Man kan få ägna sig åt viktigare saker på skoltid än att forma bokstäver, saker som att typ, lära sig nåt?
Man måste faktiskt inte alls kunna skriva för hand. Varken för att klara skolan, få ett jobb eller ha ett lyckligt liv. Bli författare, vetja! Det blev jag. Men skippa pennan och pappret på vägen. Det finns viktigare saker att ägna skoltiden åt.
M som i underbar 
Man måste inte heller vara bra på att stava för att bli en bra författare. För det man har att säga är viktigare hur man stavar det. Speciellt om man använder stavningskontroll och och har en bra editor. Önskar att exempelvis de med dyslexi fick höra det oftare.
Bra att du tog upp det! Jätteviktigt ju!
Jag har sen jag fick min diagnos trott min taskiga handstil berodde på taskig finmotorik, för det har jag. Men när du tog upp automatisering gick det upp ett ljus för mig! Jag har typ ingen handstil, det ser olika ut hela tiden, från ord till ord typ. Sen är det svårigheten att veta hur mycket jag ska ”ta i” hur hårt jag ska hålla pennan så jag håller jättehårt, får ont och få¨r en sån där skrivknöl på fingret är det också en NPF grej tror du?
Det är definitionen på dålig automatisering, kan man säga. Man hittar liksom inte ett rätt tryck, som man håller hela tiden automatiskt, utan håller för hårt, för löst, varierar mellan hårt/löst, osv osv. 😀
Lustigt att du nämnde det om överrörlighet och NPF. Min äldsta son har tre diagnoser samt är överrörlig. Häromsistens var vi av annan orsak hos en genetiker. Den ursprungliga farhågan kunde avfärdas men eftersom genetikern var som genetiker är mest, ställdes det fler frågor. Vi kom fram till att sonen är överrörlig och att vissa av de symtom som remissen gällde skulle kunna härledas till någon form av bindvävsproblematik. Genetiken nämnde då att inom hens yrkeskår tyckte man sig kunna se att människor med NPF i högre utsträckning har någon form av bindväv problematik. Allting slutade med att mamman (jag) fick ta ett blodprov för utredning eftersom sonen är nålrädd. Jag har symtom på bindvävsproblematik men varken nålrädsla eller NPF, så jag tog en för laget och nu väntar vi! 😀
EDS-utredning med andra ord. Grattis till kunnig genetiker! Det är en viktig pusselbit att känna till för att må så bra som möjligt och kunna vara rädd om sin kropp. EDS har ett samband med NPF, men hur det ser ut forskar man på just nu, man vet inte. Troligtvis har även annan överrörlighet ett samband med NPF. Det är väldigt intressant!
Jag tror att hon tog steget längre och bad om fler gener som kan ha på verkan på bindväven (även om jag råkade se just EDS när jag tjuvkikade på remissen 😀 ). Tror att hon var mycket intresserad av just det här sambandet och vem är jag att förvägra en genetiker lite blod/gener att kika på hihi. Tacksam också för att nästan-18-åringen slapp ett stick. Har liksom väntat på den här nyfikenheten och det intresset!
Bra skrivet! Precis så är det ju! Det finns helt fantastiska hjälpmedel och handskrift används mindre och mindre. Varför tvinga barn att lägga energi på att traggla med sånt!?
Ang överrörlighet så är min C överrörlig och tycker att det är tröttande att skriva för hand.
Hoppas att det blir ändring på det!
Måste svårighet med automatisering innebära svårläst handstil? Min 10-åring skriver hur fint som helst, men allra helst inte alls. Han säger att det är jobbigt, att han blir trött och får ont i armen. Han kan inte heller tänka samtidigt som han skriver, det är precis som att alla koncentration går åt till skrivandet. Han inte inte heller dålig finmotorik utan kan också pilla med små saker.
Han tycker även det är svårt med tandborstning och cykling t.ex, sånt som även det brukar vara exempel på automatisering. Jag har nu börjat fundera på om det hänger ihop med hans skrivsvårigheter.
Dels är finmotorik och grovmotorik olika saker, man kan vara helt ok på det ena och dålig på det andra. Dels kan man skriva fint med dålig automatisering, det kan jag också göra, men jag får lägga all koncentration på det. Så svaret är nej, man måste inte ha svårläst handstil för att man har dålig automatisering. Man kan vara av den sorten som verkligen anstränger sig, långt bortom sin förmåga, också.