Såklart kan vi ge konsekvenser, men då får vi ta konsekvenserna av det

Om vi vill att personer med utvecklingsmässiga funktionsnedsättningar och problembeteenden ska ungefär tredubbla de beteendena på ett par dagar kan vi absolut använda konsekvenser/straff som metod. 200% upp direkt, enligt de studier som gjorts. Det kan man kalla effektivt! Om det var öka problemen man ville, förstås. 😉

Visst kan vi kan vi ge konsekvenser, men då får vi ta konsekvenserna av det. Tyvärr får även barnet ta de konsekvenserna tillsammans med oss. Och det var knappast vad vi ville, eller hur?

Annonser

8 responses to “Såklart kan vi ge konsekvenser, men då får vi ta konsekvenserna av det

  1. ”Om man bara slår ungen i huvvet varje gång ungen läser fel så ska man nog få se att ungen snabbt lär sig läsa”.

    I en av artiklarna vi analysera för vår b-uppsats så kommenterade Bosseldal (om Greene) att ingen skulle få för sig att straffa ett barn för läs- och skrivsvårigheter längre men många tror att man kan straffa bort felaktigt beteende.

    Sen kan ju barnens handlande få följder dock. Om det går långsamt att äta frukost, som det gör ibland, kan följden bli att man inte hinner titta något på youtube innan man ska till skolan. Men det är inte ett straff som så. En äkta konsekvens istället för en artificiell dito?

    • Ja precis så 😀 . Konsekvenser som inte uppfattas som straff (lampan tänds, filmen missas, pengarna är slut) kan ge en viss erfarenhet/inlärning. Direkta konsekvenser kan man ofta uppfatta bättre (ojsan nu blev det blött, jaha, där släcktes lampan igen).

      Samtidigt så är långsamma konsekvenser (filmen missas, pengarna tar slut) svåra att se för många barn, och i synnerhet för barn med NPF, som ju redan har en nedsatt förståelse av orsak-verkan. Och man kan såklart inte lära sig ett skvatt av samband man inte ser eller kan koppla ihop, utan bara av dem man märker.

      Det hjälper inte heller alltid att få dem förklarade, ungefär som man kanske inte blir hjälpt av att någon förklarar flervariabelanalysekvationer en gång till, när man inte förstått, om man inte råkar vara jättebra på matte. Vissa har en svag förmåga att sätta ihop orsak och verkan i mer komplicerade sammanhang. De flesta barn, ju yngre desto svårare. Många barn med NPF som är lite äldre, kanske tonåringar. Och en del vuxna med NPF.

      Man kan tänka på det som att vara tidsnärsynt. Barn med utvecklingsmässig funktionsnedsättning ser inte lika långt in i framtiden som sina jämnåriga. Därför är det ännu svårare för dem än för andra barn att lära sig av sina misstag, eller planera utifrån framtida belöningar eller bestraffningar. Barn är generellt inte bra på det. Men med NPF kan man vara obra på det hela livet. Rentutav jättedålig.

      Man kan också tänka på det som att straff blir för långsökt för att det ska skapa en aha-upplevelse eller inlärning. För att uppfatta samband som inte hör ihop rent fysiskt måste man använda kognitiva funktioner som är mycket mer komplicerade än ”blött = obehagligt”. Man måste ha en god förmåga att koppla ihop saker som egentligen är orelaterade, eller bara har svaga kopplingar. Och det har barn i allmänhet inte, men vissa barn ännu mindre än andra.

  2. Åh det här är precis det jag behövde läsa just nu! Har du länkar till studierna vore jag tacksam!
    (Kommenterar inte ofta men läser din blogg dagligen och lär mig så himla mycket!)

  3. Good point!
    Vill också ha länkar!
    Pratat med föräldrar som fått råd på BVC och förskola att ge mer konskvenser till barn jag misstänker ha ADHD.
    Sprider gärna kunskap istället för åsikter 👍🏽

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s