Tänkte inte på att säga åt barnet att gå till skolan. My bad. #barnibehov

Hejsan, du rektorn eller pedagog som har hand om ungar som mina på dagarna. Jag tänkte bara passa på att bekänna en sak:

Orsaken att min unge inte kom iväg till skolan idag, eller regelbundet på nästan två år, var att jag liksom glömde att tala om för hen att hen borde vara i skolan. Att jag aldrig sade ifrån, skällde, tvingade eller krävde. Vi hade inga våldsamma konflikter eller tårdrypande tretimmarssessioner för att komma till skolan alls. I stället hade vi mysiga hemmadagar där vi båda fnulade runt med vad vi hade lust med, åt godis, gav varandra små komplimanger och kramades, glömska av allt vad ”skolplikt” och ”lönearbete” heter.

För jag är en såpass dålig förälder att tanken att ”Helt enkelt säga till på skarpen eller bära iväg ungen till skolan” aldrig föresvävat mig. Och min dröm i livet var att min unge inte skulle kunna gå i skolan så att min inkomst försvann, mitt arbetsliv pajade och jag själv packade ihop av stressen i att ta hand om ett utmattat, ångestfyllt och sönderstressat barn dag och natt.

Vad kan jag säga? Jo, jag vet:

Är du helt från vettet, människa? Hör du inte själv hur korkat det låter?

Om det hade hjälpt att säga till min unge att gå till skolan hade hen kommit till skolan vareviga dag. Men min unge har en funktionsnedsättning. Det betyder en medfödd svårighet att fungera på samma nivå som sina jämnåriga. Helt enkelt en annorlunda utveckling av hjärnan.

Om det hade hjälpt att säga till på skarpen hade min unge inte haft det. Det är vad begreppet funktionsnedsättning betyder.

Tänkte bara att det var bra om jag inte glömde att tala om det också.