Ur balans

Mathilda har äntligen somnat. Ungefär femton minuter efter att hon tagit melatoninet fick hon panik, ”mamma melatoninet har nog tagit slut i kroppen nu!!!!”. Men nu sover hon.

Och där kom en snöplog modell större förbi, i full fart och med blinkande varningslampor. Måtte hon inte vakna, tänker jag. Med gråten i halsen.

Och så tänker jag att om man nästan börjar gråta för att snöplogen behagar dyka upp, då är man kanske inte i så väldigt bra skick… Fast jag har inte känt mig som om jag mår dåligt på nåt särskilt sätt…?

Sen inser jag att jag har ont i halsen. Maken har redan sovit i snart ett dygn, med feber och ont i bihålor och kroppen. Musklerna känns stumma. Jag håller antagligen bara på att bli förkyld.

Pustar ut. Släcker ner datorn. Går och lägger mig. Gonatt världen, vi ses en annan dag!

Advertisements

2 responses to “Ur balans

  1. Lyckokänslan när man ”bara” blir sjuk och inte alls gått in i väggen som man trodde! #enhandikaklet
    ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s