Ur balans

Mathilda har äntligen somnat. Ungefär femton minuter efter att hon tagit melatoninet fick hon panik, ”mamma melatoninet har nog tagit slut i kroppen nu!!!!”. Men nu sover hon.

Och där kom en snöplog modell större förbi, i full fart och med blinkande varningslampor. Måtte hon inte vakna, tänker jag. Med gråten i halsen.

Och så tänker jag att om man nästan börjar gråta för att snöplogen behagar dyka upp, då är man kanske inte i så väldigt bra skick… Fast jag har inte känt mig som om jag mår dåligt på nåt särskilt sätt…?

Sen inser jag att jag har ont i halsen. Maken har redan sovit i snart ett dygn, med feber och ont i bihålor och kroppen. Musklerna känns stumma. Jag håller antagligen bara på att bli förkyld.

Pustar ut. Släcker ner datorn. Går och lägger mig. Gonatt världen, vi ses en annan dag!

2 responses to “Ur balans

  1. Lyckokänslan när man ”bara” blir sjuk och inte alls gått in i väggen som man trodde! #enhandikaklet
    ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s