Motordilemmat

Min man har pratat allvarligt med barnen om att de måste hjälpa till med diskmaskinen nu när det är lov. Jag har fräst att det finns inget problem med att övertyga dem om att hjälpa till, problemet är att de måste få veta exakt när de ska göra det, dvs det han begär bygger på att JAG har motor. Orkar besluta när och hur. Kan sätta igång. Har välfungerande exekutiva funktioner, mitt i migränanfallet. Du hörde hånskrattet där, va?

Alltså våra ungar hjälper gärna till. De gör det. Bara det att för att de ska göra det måste jag bända dem från vad de nu håller på med – och gärna slutar med bara man hjälper dem. Jag måste hålla dem på banan och jag måste finnas med och visa var den där plastburken eller nya sleven ska vara. För om jag inte gör det, då blir flera av dem stående tittande ut i luften med en slev i handen. Det är inte illa menat. Det är därför det kallas en funktionsnedsättning.

Om det hade räckt att prata med dem hade de nog varit… välfungerande vuxna? Inte barn med NPF.

Annonser

7 responses to “Motordilemmat

  1. Jo, motorlösa barn känner jag igen 😉 Vi har ju två med npf diagnoser och 2-3 som troligtvis skulle kunna få en npf diagnos, he he! Min dotter Tate kommer jag ofta på med att stå med något i handen och stirra rakt ut i luften. Ofta kan hon stå så utan något och bara stirra och stå helt stilla. Då brukar jag fråga om hon vill något. Jag väntar mig inget verbalt svar för det kan hon inte ge mig just då. Jag ser en liten lätt blinkning i hennes ögon och frågar om hon vill göra något. Kanske spela spel? Där, spricker hela ansiktet upp och hon säger; JA! jJaaa, det vill jag! med en stor lättnad i rösten.

  2. Har du läst Bodil Jönssons Tio tankar om tid? Tror att det är i den hon skriver om stress och ansträngningen i att alltid vara och behöva vara motor vid beslut. Att få ha en balans i planerande, schemaläggande och utförande. Inte lätt att göra när det inte finns något val dock.

  3. Känner igen det allt för väl.
    Vår far i huset förstår inte, efter alla dessa år, att man inte kan prata dem ”rätt”. Han ger instruktioner i flera steg och långt i förväg. Kanske för en hel dag -dagen innan. Jag har gett upp att försöka förklara och sitter tyst vid datorn och skriver dagsscheman och lägger in påminnelser i deras mobiler.

    Han tycker att han är HUR tydlig som helst. -men kan inte själv ta instruktioner i flera steg utan jag måste göra checklistor till honom med *suck*

    Det är inte konstigt att många av oss drabbas av utmattningssyndrom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s