Förvandlingen

”Mathilda. Morgonmedicin”, viskar jag.

Hon rör sig oroligt i sängen och vänder bort huvudet.

”Hand!”, säger jag, bestämt men tyst. ”Sen kan du sova så länge du vill, det är sportlov.”

Den där sista meningen var en chansning. Att prata med henne på morgonen är inte bra. Att använda meningar på fler än tre ord är… Tja. Verkligen inte bra.

Hon sträcker ryckigt ut handen, jag ger henne ADHD-medicinen under tystnad. När hon liksom verkar fastna utan att stoppa in den i munnen håller jag fram vattenglaset och säger mjukt:

”Här. Drick.”

Sedan lämnar jag rummet på tysta fötter.

En halvtimme senare vill jag få upp henne ur sängen. Flickebarnet har redan en haltande biologisk klocka. Med begynnande tonår och så sovmorgon på det riskerar himlen att ramla ned över våra huvuden någonstans runt klockan två inatt, när hon fortfarande inte kan somna. Om jag inte får upp henne nu.

Fortfarande lockar jag snarare än kräver. Jag tar med mig datorn in i rummet, visar den nya virktekniken jag sett, den där som jag tycker vi ska lära oss. Hon gillar att virka. Det är lättare än att sticka, säger hon.

Men mina försiktighetsåtgärder hade inte behövts. Förvandlingen har redan ägt rum. Två pigga ögon tittar fram, den lockiga prinsessan lutar sig ner över kanten på våningssängen och säger högt:

”Jag kom på en sak. Kan vi inte gå ner och duscha mig och tvätta håret? För vi glömde i fredags.”

Det ordlösa monstret som bor i min dotters säng på nätterna hatar att duscha, och ser hårtvätt som höjden av tortyr. Men dagprinsessan älskar det. Nattmonstret kommunicerar på sin höjd med grymtningar och morranden. Dagprinsessan pratar i många ord. Nattmonstret blir argt när man försöker hjälpa henne, och nånstans är hon övertygad om att det är vårt fel att hon inte kan sova. Men hon är borta nu.

För varje morgon får nattmonstret magisk medicin, förtrollad trolldryck, som förvandlar henne tillbaka till den här underbara flickan med de glittrande ögonen, hon som pratar ivrigt om vad vi ska göra idag. Hon som älskar livet.

Länge, länge bodde monstret här både dag och natt. Bara ibland fick prinsessan lämna sitt inre fängelse och komma fram. I många år visste vi inte ens att nattmonstret fanns. Vi trodde att prinsessan alltid var trotsig, ovillig och på ett sjusärdeles humör. Tills vi till slut vi kom på hennes hemlighet och lärde oss att lirka upp det där låset…

Älskade barn. Så hett jag önskar att du alltid fick vara den du egentligen är. Prinsessan som älskar livet.

Advertisements

10 responses to “Förvandlingen

  1. Åh vad fint!! ❤ Coolt att M kan virka!!

  2. Fantastiskt fin kärleksförklaring! ❤ Önskar så att alla barn fick må bra!

  3. Underbar läsning! 🙂 Snacka om att medicinen hjälper! Ha en fortsatt fin dag! Kram ❤

  4. Vilken fin förklaring, så är det ju förutom att vi inte har denna trolldryck till vår Autistiska dotter men kan känna igen monstret och prinsessan.. Nu har hon haft hög feber i några dagar o inga utbrott. = kravlöst kanske o ingen ork. Vi har sagt sedan hon va liten att när hon är sjuk o har feber är hon hanterbar😁😘

  5. Hej! Vill bara tipsa om Melatonin om ni har barn som har svårt att somna. Det funkar inte på alla men är definitivt värt ett försök. För min son tar det ca 1,5 timme efter att han fått Melatonin tills han somnar. Det är kroppens egen sömnhormon som reglerar att man blir sömnig. Enligt vår läkare på BUP är det helt ofarligt och går ur kroppen snabbt.

    • Hej Lotta! Mathilda har haft melatonin sedan hon var liten, och hon skulle ju inte alls somna utan det överhuvudtaget. Tack för omtanken! ❤

  6. Så himla bra beskrivet o fint skrivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s