Men behövs det inte konsekvenser, när tydliggörande av orsak-verkan inte fungerar?

Den frågan har jag fått i många varianter när jag föreläst eller pratat om lågaffektivt bemötande. Jag skulle snarare säga att om tydliggörande av orsak-verkan inte fungerar, då har personen såpass stora problem att beräkna orsak-verkan att straff inte har en chans att fungera. Straff är nämligen det som brukar avses, det vill säga påhittade ”konsekvenser”.

En verklig konsekvens är att bli blöt om man häller ut saften över sig själv och hela bordet. Då kan det vara en logisk handling att torka upp, men alltför ofta presenteras torkandet helt enkelt som en bestraffning. Nåt barnet ska göra för att lära sig till nästa gång. Problemet är att hen lär sig inte att inte hälla ut saft av att torka upp. Som förebyggande åtgärd är det ett rent slöseri med tid. Verkliga konsekvenser, som att man blir blöt, ger för övrigt inte heller en jättestor chans att skapa inlärning hos små barn. Men den är större än en bestraffning, i alla fall.

Missförstå mig rätt. Om tillfället inte är synnerligen illa valt torkar mina barn alltid upp uthälld saft tillsammans med mig, precis som jag alltid hjälper dem att byta om till torra kläder. För det är klart att golvet och bordet och allt annat behöver bli befriat från klibbig vätska. Men jag gör mig inga illusioner om att det på något sätt skulle hjälpa dem att inte slå ut saft en annan gång. Det är mer en praktisk handling i stunden, ett sätt att presentera tanken ”när det blivit fel löser vi det tillsammans”, och en logisk följd av att min grundinställning är att alla som bor i ett hushåll hjälps åt med det som behöver göras, var och en efter förmåga.

Resonemanget om att uppfunna konsekvenser förstärker insikten om orsak-verkan förutsätter nämligen att personen man pratar om skulle lära sig av bestraffning. Det gör bara välfungerande vuxna, och väldigt välfungerande ungdomar, från 13-15-årsåldern och uppåt.

Så här enkelt, och svårt, är det: Att belöna eller bestraffa är kontrollerande beteenden. Något vi lärt oss av äldre generationer, för att människor trott att det fungerar uppfostrande, genom inlärning. Eller möjligen något som vi inbillar oss att barn och unga lär sig av för att vi tror att deras hjärna fungerar som vår, en vuxens. Men det gör den inte.

Forskningen idag har visat väldigt tydligt att straff inte leder till någon inlärning hos barn, inte i situationer som är mer komplicerade än enkel betingning (varm kamin – bränd hand – extremt obehag – vid fungerande impulskontroll, minnesupphämtning och lite annat, dvs långt ifrån alla barn: låter bli kaminen i framtiden ).

När framlobens högre funktioner ska kopplas in, för att till exempel beräkna framtida konsekvenser, sociala konsekvenser eller komplicerade sammanhang, då fungerar det helt enkelt inte för barn att lära sig av att få veta att de gjorde fel. Oavsett hur de får veta det. Vi kan säga ”nu blev det fel” eller skälla ut, och allt däremellan. Inget av det hjälper till nästa gång. Barn kan bara lära sig vad de ska göra, och hur de ska göra det. Inte hur de inte ska göra.

Straff leder alltså enbart till inlärning enbart hos personer med såpass goda kognitiva förmågor att de för det mesta inte gör några allvarliga fel i sin vardag, personer som ytterst sällan misslyckas med att bete sig bra. Därav följer att de personer som straff möjligen skulle kunna funka på i princip aldrig kommer att straffas. Det blir rätt absurt, när man tänker på det. Som ett omvänt sorts moment 22.

LAB bygger på att undvika kontrollerande beteenden, till förmån för samarbete, kravanpassning och förebyggande. Grunden till det är att kontrollerande beteenden fungerar dåligt. Har vi att göra med situationer som är svåra att hantera vill vi ha så effektiva metoder som möjligt. Metoder som faktiskt fungerar.

Advertisements

6 responses to “Men behövs det inte konsekvenser, när tydliggörande av orsak-verkan inte fungerar?

  1. Håller på att skriva om Baumrind just nu i skolan. Känner du till henne och hennes fyra föräldrastilar? Har du några funderingar på hur det passar ihop med det här i så fall?

    • Jag känner inte till Baumrind jättebra, men har inte hon tre föräldrastilar? Sambandet blir antagligen precis som när man tänker på Grolnicks forskning om föräldrastilar att man kan vara kontrollerande på olika sätt. Men att kontroll inte funkar så bra. Det gör däremot värme och struktur.

      • Nja, hon hittade på 3 från början på 60-talet men sen utökade Maccoby och Martins det till 4.

        Läste ett kapitel idag skrivet av Baumrind där hon inte höll med Grolnick. Baumrind anser inte att kontroll och värme står i motsats till varandra utan att de bara är olika dimensioner. Hon inkluderar tom struktur i kontroll.

        Men jag antar att om man har nog responsitivitet/värme i sitt förhållande inser man att om konsekvenstänkandet inte fungerar alls för barnet så är det inte lönt att försöka använda det.

      • Nu har jag försökt svara två gånger och varje gång har datorn hängt sig så den välformulerade genomgången av kontroll vs ickekontroll försvunnit…

        Jaja. Jag återkommer. Men så här: Att vara kontrollerande kan lika gärna innebära att tex tassa runt barnet med ångest för att ställa krav eller säga till. När jag gör det jag gör för att få barnet att göra på mitt sätt, då försöker jag utöva kontroll. När jag gör det jag gör i förhoppning om att barnet kommer att fatta bra beslut, med realistiska förväntningar på förmågan, då handlar det inte om att kontrollera utan att stötta.

  2. Hej! Jag håller med dig till viss del här. Där i mot behöver vissa ungdomar få konsekvenser.

    kan ta mig själv som exempel mina föräldrar körde lite stilen att hmpf det där var inte bra. Tex om jag kastade en bok i vägen tog jag ju upp den själv utan att någon sa något och bad om ursäkt.

    där i mot var jag riktigt busig och kom allt som oftast hem för sent om jag kom hem alls. min mamma körde även då på stilen hmpf. okej då du får väl utegångsförbud. Och nej det lärde mig ingenting då min mamma skulle ha börjat när jag var liten

    Jag hade en kompis som nog har alla bokstavskombinationer du kan hitta.

    Och hon fick en redig uppfostran. Tex hon kastade bok i golvet och valde att inte ta upp den och säga ursäkta. då fick hon stanna inne på sitt rum tills hon bad om ursäkt. Och om hon inte kom hem när hon skulle oj oj oj då blev det hård övervakning som konsekvens och utegångsförbud.

    Skillnaden mellan oss var jag var nonchalant och sket i vuxna helt höll på att hamna riktigt jädra snett. tills för bara något år sedan

    Den här tjejen har fortfarande sina problem men hon hanterar dom väldigt bra. Idag har den här tjejen ett bra jobb och bra utbildning och haft i flera år. Och hennes föräldrar förklarade alltid att vi är så här hårda för vi älskar dig. och vi vill inte att du ska råka illa ut som vuxen och de föräldrarna har alltid anpassat för att det inte ska behöva bli jobbigt för tjejen. men när den här tjejen valde medvetet att trotsa ja då fick tjejen även lära sig läxan.

    Att jag vet det här idag många år senare är vi personer som berättat

    så kortfattat. konsekvenser är bra om barnet/ungdomen faktiskt medvetet skiter i reglerna som är uppsatta och medvetet trotsar.

    • Det finns ju även dimensionen av ”Ett barn är tillräckligt välfungerande för att kunna hantera den aktuella situationen som konsekvensen för med sig”. Om din kompis hade trashat rummet och sen rymt och varit borta i två veckor varje gång hon skickades till rummet, då hade det varit ett sätt att bedöma att hennes förmågor var rätt små. Och därför hade man kunnat förutse att hon antagligen inte skulle klara sig prima som vuxen. Det gjorde hon ju uppenbarligen inte, och mycket riktigt, precis som den demonstrationen av tillräckliga förmågor visar, har hon ett fungerande liv. För att hon har tillräckliga förmågor.

      Ur ett psykologiskt perspektiv tillför straff inget särskilt positivt som inte en tillsägelse från någon du har en bra relation till redan gör. Dvs för ungdomar över ca 15 som oftast beter sig ok finns sällan behov eller poäng med konsekvenser. Det räcker med att lugn säga: ”Det där blev inte bra.”

      Om relationen inte finns där, eller värmen från föräldrarna, eller strukturen (vilket till exempel regler kan betraktas som), då händer antagligen inget superhjälpsamt av en konsekvens eller ett straff. Risken är väldigt stor att personen tycker straffet är orättvist. Och ett orättvist straff får oönskade beteenden att öka. Den som bli påkommen och straffad när hen stjäl kakor kommer enligt forskningen inte att sluta stjäla kakor, utan att bli bättre på att inte åka fast. 😉

      Jag tänker snarare att du ger exempel på att vuxna inte varit engagerade i ditt liv och i er relation, på ett sätt som gjort dem till auktoriteter, ledare och viktiga för dig. Det är nämligen så att föräldrar som har en bra relation med sina barn kan komma undan med straff. Det lär antagligen inte barnet nåt särskilt, och ungdomen hade de kunnat prata med i stället, straffet hade inte behövts för att uppnå ett bra resultat. Men det ställer inte till det totalt. Relationen får några minuspoäng, men relationskontot innehåller mycket plus, så det räcker ändå.

      Men föräldrar som inte är ledare, inte har en stark relation med sitt barn, inte är tydliga med vilka beteenden som förväntas osv, deras ungdomar är inte heller hjälpta av straff. Faktum är att straff ungefär tredubblar oönskade beteenden. Och relationen som redan var lite sådär, den tar stryk.

      Så nej, jag tror inte svaret hade varit hårdare konsekvenser. Det är inte säkert att det hade hjälpt, och det hade kanske skadat er relation på ett väsentligt sätt i stället.

      På ett annat plan är det ju också så att vuxna blir olika föräldrar till olika barn. Vi hittar sätt som beror på barnet vi fått, och vi hamnar i mönster både från vår egen uppfostran, samhällsopinion och i lite mer ”hoppsan”. Att ha barn är att ha hand om någon som hela tiden förändras. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Det som funkade när barnet var litet är kanske totalt fel när hen blir äldre. Det är en spännande resa, men den är inte lätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s