Att lämna företräde åt ett mindre syskon är inte alltid så lätt

”Vad är det som luktar brand?” frågar jag.

”Det luktar verkligen brand. Som om någon lekt med tändstickor”, svarar nioåringen.

”Kanske är det pelletspannan? Som luktar utifrån?” säger Mathilda.

Vi har av naturliga skäl – det kallas bristande impulskontroll och fascination för allt som lyser, glänser och glittrar – inga tändstickor enkelt tillgängliga. Men man ska aldrig svära på att man inte glömt en ask framme ändå. Och det luktar verkligen mer och mer nu.

”Vad är det som luktar brandrök?” hojtar jag så alla i huset hör. Det är bra med ett litet hus på det viset. Och en stark röst. Från köket svarar pappan att det nog kanske är pelletspannan som har startat, och att lukten kommer in utifrån, kanske är något fönster på glänt? Det är en bra poäng.

”Så kan det vara”, säger nioåringen. Han tittar sig omkring för att se om han ser några öppna fönster, men rullgardinerna är neddragna.

”Ja. Kan du springa och öppna ytterdörren och lukta?” säger jag till honom. Det är tydligt att han behöver ett lösningsförslag. Men den som vänder och skyndar sig mot ytterdörren är Mathilda, med tandborsten i munnen och synbarligen för att komma först.

”Mathilda, du kan också följa med, men borsta tänderna också. Och det var lillebror som skulle få öppna dörren den här gången!”

Jag förväntar mig egentligen inte att hon ska klara det, utan säger det enbart för att mildra besvikelsen som snart kommer. När hon var i treårsåldern hörde jag en barnläkare säga att barn under tre år har väldigt bristfällig impulskontroll, men vi säger till dem vad vi förväntar oss ändå, så att de vet vad som gäller när förmågan väl faller på plats. Det tyckte jag var roligt uttryckt, och i vissa fall en bra strategi.

Mathilda är nämligen impulsiv i betydelsen ”har såpass svårt att hämma hjärnans impulser att 95% av alla människor har det lättare”. Hon har en impulskontrollstörning.

Hon är också inflexibel. Det är otroligt svårt för henne att avbryta något hon föresatt sig. Och hon kan få ett utbrott för att hon inte klarar av besvikelsen i att någon kom fram före henne, trots att denna någon hade 10 meters försprång.

Mathilda har också svårt för att förutse sociala konsekvenser. Hon kan springa som en galning för att ta posten som jag just bett lillasyster hämta, och så triumferande skryta med att hon kom först, fast man tycker att hon borde ha anat att lillasyster inte skulle ta det så bra.

Men till min stora förvåning lämnar hon nu ledningen åt lillebror. Och följer med några steg efter honom.

Överraskningen. Wow-känslan. Tårarna i ögonvrån.

Hon lämnade företräde. Hon gjorde det!

Annonser

4 responses to “Att lämna företräde åt ett mindre syskon är inte alltid så lätt

  1. Grattis 🙂

  2. 👍🏻 Men jag undrar fortfarande vad det var som luktade brandrök!? 😂

  3. Det var pelletspannan! Du är inte den första som frågar. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s