Blodprovsglädje

Mathilda ska ta blodprov. Hon är nervös, hela eftermiddagen har varit besvärlig, hon har inte orkat med några störande ljud eller något sällskap. Inte ens den kokta korven gick ner, fast den var av rätt märke och allting. Men så plötsligt kommer hon in till mig i köket. Hon håller fram sin hand och ler stor.

”Vad är det?” säger jag.
”Jag slog i fingret.”
”Okej…?”
”Då kom jag på: Det gör mycket ondare än ett blodprov!”
”Jaha. Så nu är du inte orolig över blodprovet?”
”Inte lika. Smärtan går ju över jättefort!”

Vilken insikt. Min stora, lilla flicka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s