Var inte rädd

Det finns en sorts rädsla som nästan ofelbart leder till utbrott och kaos, nämligen rädslan för utbrott och kaos. I alla fall när den uppstår hos oss som har hand om någon som har lätt att smittas av andras känslor, och svårt att hålla dem i schack. Det är i och för sig inget konstigt utan snarare logiskt och enkelt med tanke på begrepp som affektsmitta och känsloreglering. Men det är ändå värt att tänkas på.

Var inte rädd. Låt till och med bli att vara rädd för att vara rädd. Låt i stället känslorna vara stilla, notera dem men utan att följa med dem. För risken att det ska gå illa ökar dramatiskt om vi som kan reglera våra känslor låter bli att göra det, kring personer som inte kan.

Advertisements

7 responses to “Var inte rädd

  1. Det känner jag igen! Finns det nån kurs för att kunna hantera detta bättre?😀

    • Om jag ska tolka dig helt bokstavligt nu 😉 så ja, faktiskt. Man har sett jättebra resultat i studier med mindfulness för föräldrar till utåtagerande barn – på barnens beteende! 🙂 Så det kanske kan vara nåt. Lågaffektivt bemötande ligger annars kanske närmast till hands. Och så lite mindre bokstavligt då: fniss. Det vore nåt! 😉

  2. Tack för alla fantastiska inlägg! Ska försöka att inte vara rädd för utbrott och kaos!
    Vi har haft ett jobbigt år men tack vare din blog har jag orkat fortsätta kämpa! Just nu är det lite mer harmoni hemma och min kloka dotter med adhd/autism sa igår. ”Mamma, jag älskar, dig, pappa, lillebror, och mig själv! Med tanke på hur dåligt hon mått är det underbart att höra henne säga att hon inte bara älskar oss utan även sig själv! Jag blir en mycket bättre mamma tackvare dina kloka tankar och reflektioner. Lillebror är precis som Mathildas storebror verkar vara, en naturbegåvning i att hantera situationer som uppstår.

    Önskar dig och din familj ett riktigt Gott nytt år!

  3. Ojoj, så sant. När jag ser tillbaka på några av våra riktigt tuffa veckor, så kan jag oftast dra paralleller till min egen rädsla. Den där känslan av att smyga runt på äggskal för att undvika utbrott och kaos. Det blir som en självuppfyllande profetia.

    Men jag tycker att det är så ofantligt svårt att inte göra det. Att vara förutseende för att liksom röja väg och förenkla, men inte rädd för att det inte ska fungera. Jag övar på saken.

    • Jag tänker att det inte är nåt man kan, utan mer som en balansakt. För det mesta håller man balansen. Ibland inte. Då reser man sig igen, helt enkelt, och fortsätter. 😉

  4. Tack Tina <3.
    Vissa dagar är din blogg som ett ledljus i mörkret, andra dagar som en kompass.
    Har du några mer konkreta tips, om hur man som förälder kan utveckla sin egen förmågan att bemöta lågaffektivt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s