När tröst eller lirkande blir till oöverstigliga krav

Lika provocerade som människor blir när jag säger ”absolut” när det uttröttade och förtvivlade barnet vill ha godis på fel dag, lika provocerade kan de bli av att jag inte pratar alls trots att barnet gråter och skriker, utan bara lugnt tar henne i handen och lämnar butiken. Eller ännu värre, låter henne studsa efter mig gnällande, utan att ens vända mig om.

Det ena tolkas som slapphet, att få som hon vill. Det andra som känslokyla, distans. Hur kan den där mamman bara vända på klacken och strunta i att barnet plötsligt skriker och gråter i hälarna på henne? Varför drev hon ungen in i ett utbrott?

I själva verket är bådadera väl utprovade strategier för att hjälpa barnet att i ett utmattat läge klara av stunden så bra som möjligt. Notera att jag inte sade bra. Bra är inte alltid ett alternativ. Ibland väljer vi mellan pest och kolera.

Vissa dagar tar Mathildas ork slut innan vare sig jag eller hon märkte att det var på väg att ske. Det är i de lägena som vi går iväg, som jag pratar enstavigt, som jag vänder när vi kommer in i affären för att jag inser att det här, det går inte. Inte för att jag inte VILL trösta, utan för att jag inser att det inte är möjligt under rådande omständigheter. Jag måste helt enkelt ta oss till en plats där det är möjligt för Mathilda att varva ner igen.

Jag ser alldeles för ofta föräldrar som försöker resonera med, muta eller trösta sina barn, in i utbrott. Som i all välmening och kärlek förhandlar med dem, förklarar, försöker få barnet att välja, när barnet i själva verket inte orkar med alla ord, inte kan förklara vad som är fel, inte klarar av att välja utan bara blir överbelastat av alla intryck.

När barnet väl skriker kan de flesta fatta vinken och ta över kommandot. Men innan dess…! Rakt in i ”utbrott by snällhet”, igen och igen.

När bemötandet som var menat att vara lugnande eller tröstande kommer vid fel tidpunkt blir det bara ytterligare ett sätt att ställa för höga krav. Krav på social interaktion. Krav på språkliga funktioner. Krav på perception och redan belastade kognitiva funktioner.

Ett särskilt gnäll, en speciell oförmåga att fatta beslut är tecknet som säger mig att jag missbedömt orken totalt. I de lägena är det ofta snällare att göra plågan kort än att dra ut på den. Så vi åker hem. Med det lilla utbrottet i hälarna, i stället för  att trösta oss fram till det stora. För ibland har man passerat gränsen för vad barnet orkar i form av tröst. 

Advertisements

7 responses to “När tröst eller lirkande blir till oöverstigliga krav

  1. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  2. ”Utbrott by snällhet”! *fniss* Vilket underbart uttryck!! Du är så klok. Jag önskar nästan att du var min mamma… 🙂

  3. Åh, vad jag känner igen det här. Och det får mig att inse hur väl jag känner mina barn och hur bra jag är på att tolka dem. Tyvärr har jag lärt mig genom att göra felet att vara ”snäll” vid fel tillfälle. Tur att man lär sig.

  4. Jag känner igen mig som vuxen i detta. Har inte autism, men ett hjärnproblem som gör att jag blir rejält hjärntrött ganska snabbt. Att sortera intryck och fatta beslut kostar mycket energi för mig, pga en flaskhals i min förmåga att processa saker automatiskt. Och när den förmågan totalt börjar ta slut är det lika intensivt som akut smärta, kyla eller hunger.

    Det går inte att tänka bort eller trösta bort. Det är en signal om ett problem, precis som smärta är. Om någon fastnar med handen i en bildörr går det ju inte att trösta dem till att inte ha ont medan de fortfarande kläms i dörren! Man måste ju prioritera att ta loss dem och få slut på den smärtskapande situationen. Allt annat vore inte bara kontraproduktivt utan dessutom elakt…

    • Vilken otroligt bra liknelse, tack! Den tar jag med mig. För självklart är det kognitiva obehaget en varnande smärtsignal, som säger att nu måste nåt ändras här. Toppenbra uttryckt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s