Tre minuter

Knappt har min man slutat läsa kvällsboken högt innan Mathilda står i köksdörren.

”Jag kan inte sova”, säger hon.

Jag har migrän, någon sorts allergisk reaktion av medelsvår grad – det vill säga, den enda orsaken att jag inte behöver uppsöka akuten är att det är sånt som händer nu och då, och därför har jag redan har rätt starka mediciner hemma – och vill inget hellre än att sova själv. Men nu förstår jag att detta inte är något mindre än en katastrof.

”Men lilla gumman”, säger jag lugnande, ”Det tar ungefär femton minuter att somna. Pappa slutade läsa för tre minuter sen. Du somnar inte på tre minuter. Det tar en stund att somna.”

Det är för säkerhets skull jag säger detta; jag är inte alls säker på att Mathilda noterat att det tar ett tag att somna under aldrig så optimala förhållanden, inte heller att hon har någon uppfattning om hur kort tid som gått sedan pappa slutade läsa.

Jag lägger inte till något alls om att det nog inte blir lättare att somna av att man ideligen lämnar sängen. Inte heller säger jag att jag kan tänka mig att somna stående. Vuxenpoäng till mig.

2 responses to “Tre minuter

  1. Å, hoppas du snart mår bättre! Är antagligen oundvikligt att inte halvkrascha under julhelgen….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s