Född med snippa? Grattis, vården är inte din.

Dagens läsning: Född med snippa? Grattis, vården är inte din.

Det här bemötandet drabbar alla barn som skärper sig i skolmiljön, som gör sig osynliga som överlevnadsstrategi. Och det är vanligare att flickor gör så. Ergo, ett rent diskrimineringsproblem.

Advertisements

10 responses to “Född med snippa? Grattis, vården är inte din.

  1. Gah! Jag blir vansinnig på sådant här. Det är så ologiskt för mig att man uppför sig så här.

    I övrigt så blev jag fascinerad av tyngdtäcke som det stod om i bloggposten. Det sa plötsligt ping i huvudet, jag har alltid tyckt om att ha många och tunga täcken på mig, aldrig stått ut med lätta fluffiga saker. Aldrig tänkt på att det skulle kunna vara ett mer generellt personlighetsdrag. 🙂

  2. Uppkavlade ärmar på keikogin är så bonnigt. 😂

  3. Hej! Vet inte om du läser kommentarer på gamla inlägg?

    Tittar in här ibland efter att vi köpt din bok om lågaffektivt bemötande. Hade i bakhuvudet ett svagt minne om att du länkat till denna text. Blev så glad nyss att jag kom ihåg rätt så jag kunde läsa den igen och få bekräftelse i att det inte är jag som är helt dum i huvudet.

    För att göra en lång historia kort så var det jag som i går satt med två pedagoger och fick höra att jag var en orolig mamma (som dessutom överför denna oron på dottern) och att eftersom dottern fungerar så bra i skolan kan det absolut inte vara några svårigheter som behöver utredas (snarare problem i hemmiljön). Att elevhälsan på tidigare skolan tyckt att hennes mående och beteende hemma och med kompisar gjorde att det finns skäl för en utredning spelade ingen roll. Det kan inte vara som vi beskriver med utbrott, stark oro, impulsstyrt beteende, kontrollbehov, rymningar m.m. hemma när man kan uppföra sig i skolan.

    Tänk vad det kan skilja från skola till skola. På den gamla sa man – det funkar nu men hur länge till och till vilket pris? Inte ska en 8-åring gråta sig till sömns av oro/ilska vi gör något innan det spårar ur. På den nya är det jag som gör fel. Nog för att vi kan göra mer, inte minst jobbar vi med att bli bättre på det lågaffektiva :-).

    Dotterns högljudda arga och besvikna reaktion hemma – så om jag börjar bete mig illa i skolan då kan jag få hjälp? Min (tysta, uppgivna) reaktion – så om vi slutar stötta, strukturera och möta så bra som vi ändå gör så att dottern inte ”orkar” kämpa och uppföra sig i skolan längre då kanske vi kan få hjälp?

    • Men åh, så jobbigt och typiskt! 😦 Jag föreslår att du kontaktar BUP direkt. Om det inte går, så testa i alla fall. 😉 Regler är inte alltid så huggna i sten som det låter som. Och annars hade jag blandat in skolhälsovården och rektor. Styrka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s