Det kan man göra

Hannah har förhandlat sig till mandelmassa. Det gick lätt, här räknar vi kalorier i den omvända betydelsen, vissa familjemedlemmar behöver all energi som möjligtvis går att få i dem och lite till. Men när jag skär av en rejäl bit och ger till Noah tittar hon förvånat och lite besviket på mig.

”Noah tycker ju inte om mandelmassa”, säger hon.

”Jo”, säger jag och Noah i munnen på varandra. Han lägger till:

”Jag har ändrat mig. Det kan man göra.”

Tonfallet är förnöjt och stensäkert, och Hannah köper argumentet utan att ifrågasätta.

”Ja. Man får ändra sig precis när som helst”, lyckas jag få ur mig, när jag svalt förvåningen tillsammans med det bubblade vattnet jag just satte i halsen.

Noah nickar. Han är inte så intresserad av min slutsats, utan tuggar vidare på mandelmassan, och hårdbrömackan med pappas köttfärssås, kycklingkorvbitar och senap. Det är noga med detaljerna, förstår du. Noah har hittills i sitt liv inte varit känd för någon omfattande flexibilitet eller stor längtan efter omväxling. I synnerhet inte när det gäller mat.

I och för sig har han gjort stora framsteg på många plan under de senaste veckorna. Men inte så chockerande stora att jag hade förväntat mig att få höra honom säga: ”Jag har ändrat mig. Det kan man göra.”

Annonser

10 responses to “Det kan man göra

  1. Hur gammal är Noah?

  2. Hej. En fråga som jag inte har någon att bolla med. Rent spontant, tror du att det kan vara hjälpsamt för en mamma och ett barn med tydliga npf-drag (trots en ickediagnos) att samspelsöva med sandlådelek? inte hos BUP men hos kommunens familjeteam (som i övrigt är väldigt kloka och stöttande). Jag vill inte ens testa, för jag tycker att det känns som fel spår, men jag vet ju egentligen inte vad det innebär…

    • Eh… jag tycker det låter helt värdelöst. Marte Meo. Är mitt tips. Och jag tror inte det brukar vara sandlådelek, däremot filmat samspel och ta vara på och göra mer av det som fungerar.

      • Grejen är ju att det som är svårt i samspelet hos ett barn med tydliga np-drag är det ju på grund av ”lagging skills”, eftersläpande förmågor. Och dem kan man träna, men inte genom samspelsövningar på nåt barnet inte är intresserat av eller behärskar, som det lätt blir om man inte har autismkompetens i en verksamhet, och det har man nog sällan inom tex kommunens familjeterapi. I stället tycker jag man ska titta på de lek-och-samspels-centrerade träningsformer som finns kring autism, tex floortime, son-rise och Kommunicerande Samspel, finns några till också.

  3. Tack snälla för feedback! Jag känner mig som sagt väldigt tveksam till hela sandlådegrejen. De filmar helst också, men till att börja med så har jag svårt att tro att Loppan skulle leka på beställning, och SÄRSKILT inte när andra ser på. Det allra största problemet som vi har (förutom tvångsmässighet och lite annat smått och gott) är att hon inte riktigt har förmågan att uttrycka vad hon känner eller behöver så hon trillar ned till treåringsnivå och bara kryper in under ett bord och skriker. Hon behöver hjälp att sätta ord på vad som händer. Jag vet inte om det har med samspel att göra, men jag kan inte riktigt få ihop att vi skulle få hjälp med det genom sandlådelek. Fast som sagt, jag kanske är för skeptisk. Jag borde nog ta reda på vad de kallar den metoden, så att jag kan läsa på lite mer om den. Nå. Tack som sagt för svar. Och för tips! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s