Hopkrupen boll på golvet

Ingen vet vad som kommer att hända. Ingen information har gått ut officiellt. Så att tioåringens skolbyggnad är full i mögel och kommer att behöva saneras, och att klassen under tiden kommer att få hålla till i skolbiblioteket är på intet sätt något jag vet är sant.

Men. Häromveckan vägrade tioåringen att vara med i en aktivitet när bänkarna var undanställda, utan satte sig i en hopkrupen boll på golvet. Han klarade helt enkelt inte av förändringen, det oväntade, att det inte var som vanligt. Hur ska det då bli med ett helt annan del av skolan?

Jag vet att inget är officiellt. Jag vet att rykten inte alltid är så exakta, eller ens sanna. Jag vet också att många gånger är en helt ny sal i en helt ny byggnad betydligt enklare än att flytta ett par bänkar i det vanliga klassrummet. Men ändå.

Jag vill sätta mig i en boll på golvet. Och gråta.

2 responses to “Hopkrupen boll på golvet

  1. Förödande med förändringar, stora som små och stressen är stor för sonen, 13 år, med Asperger/adhd. Alla tror han klarar det men jag vet….en liten till synes obetydlig förändring som ommöblering, vikarie, barnlediga resurser och att matteläraren plötsligt har svenska för att pusslet inte går ihop i skolan innebär tvärnit. Skolan är således utdömd och det som fungerat fungerar aldrig mer. Händer inansra sammanhang med. Badhuset var kul varje gång vi gick – tills en dag då han såg myror där. Går aldrig på något badhus mer. Indisk mat är god…. Varje gång…. Tills han såg att det inte var indier som jobbade i köket. Bojkott! Regler som inte går att hålla pga av till synes obetydliga ting. Hur förbereder man för sånt? Hur orkar man vara steget före i alla lägen? Jag gråter av stress, sorg, frustration…men der krävs av mej att förstå och fortsätta förmedla till omgivningen. Ingen orkar i längden…. Men jag måste stå kvar och kämpa vidare! Lyfta det som fungerar. Motivera och förklara…. Går jag under blir det kaos! Överdrift? Ge mej feedback på det…. Förlorat hoppet för en stund och gråter natten igenom. Men det blir bättre…så klart det blir….eller?

    • ❤ Det är svårt. Min erfarenhet är att svartvitheten blivit lättare att hantera med tiden, men när det blir stressigt i livet slår den till med stor kraft igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s