Modet att släppa taget önskar jag er idag

Vissa mornar är mamman på sur-humör. Såna mornar gör hon mer nytta vid spinnrocken än vid frukostbordet. Därför lämnade jag köket till förmån för spinnrocken så fort som det lät sig göras, det vill säga, så fort en annan vuxen fanns i köket och två barn gått ut till skolbussen.

Jag har spunnit i ett par år. Det betyder att jag fortfarande är nybörjare, trots att min man tycker att jag spinner som en gudinna, typ (han är långt ifrån opartisk 😉 ). Jag är ingenstans i närheten av storheter som Clara Sherman eller Judith MacKenzie McCuin, men då och då betraktar jag deras arbete, i synnerhet när jag försöker lära mig något nytt, som just nu när jag tränar upp mitt långdrag, eller long draw som det heter på engelska.

En sak som särskilt slog mig häromdagen var något som Judith MacKenzie McCuin sade: Hold the wool as if it were a tiny bird. Ever so lightly.

Så idag ansträngde jag mig ännu mer än vanligt att släppa taget, släppa kontrollen över ullen, och låta garnet flöda ur mina fingrar. Plötsligt upptäckte jag att enkelheten, jämnheten, alla de där sakerna som jag vet har att göra med den slutgiltiga garnkvaliteten, ökade markant när jag inte höll emot. Genom att släppa kontrollen fick jag i själva verket större kontroll över slutresultatet. Men så fort jag gick in och försökte styra tråden mer försvann jämnheten. Till och med en näst intill omärkbar skillnad i mitt grepp gjorde att det skapades knutor eller smala partier där tråden riskerade att gå av. Fast jag inte tyckte att jag höll emot. Gång efter gång fick jag ta ett djupt andetag och så släppa. Och släppa igen. Tills ullen bara vilade i min hand. Då, och bara då, blev tråden återigen jämn, stark och vacker.

Och jag fick en plötslig insikt. I vår bok, min och Bo Hejlskov Elvéns ”Barn som bråkar”, beskriver vi en del forskning som gjorts kring föräldraskapsstilar. En faktor som undersökts är kontroll, alltså när vi försöker kontrollera våra barns beteende, genom belöningar, straff, förmaningar eller på andra sätt. Kontroll ger inte ett jättebra resultat, har man funnit. I slutänden är det mer meningsfullt för föräldrar att ägna sig åt saker som struktur och kärlek, i alla fall om de vill påverka sina barns beteende till det bättre.

Men att släppa taget och på allvar omfamna tanken att vi inte kan styra andra människor, i alla fall inte genom att försöka kontrollera dem, kan kännas ganska läskigt. Både när det gäller ull och när det gäller barn.

Det är inget sammanträffande att de nordiska Nornorna, ödesgudinnorna, är spinnerskor. Spinnaren gör det bästa hen kan av ullen hen har att jobba med. Och i den urgamla konsten att spinna ingår kunskapen att när vi försöker att kontrollera garnet tappar vi i själv verket kontrollen.

Modet att släppa taget. Det önskar jag alla föräldrar idag.

Annonser

5 responses to “Modet att släppa taget önskar jag er idag

  1. tack det skall jag tänka på! Just nu känns det bara så jobbigt att inte ha någon kontroll , vet aldrig hur morgonen skall sluta , ligger täcket åt fel håll ? det fick jag lära mig idag, hål hål skrek min dotter och jag fattade ingenting Fel Fel skriker hon Gå ut ! Kom tillbaka och då upptäckte jag det täcket ligger ju med påslakan öppningen åt fel håll ( varför tänkte jag inte på det) I morgon är det en annan grej , kanske kan börja jobba som detektiv snart efter som jag alltid får gissa mig till vad som är fel.

    Hade ju varit enklare om hon kunde säga ” täcket ligger åt fel håll” men har nu lärt mig att hon inte kan det samtidigt som jag kan bli så frustrerad över det.
    Nu måste jag hitta min egen syrgasmask känns det som det va väl så att sätt på den först så du orkar hjälpa andra ….. Känner mig också som en dålig människa när jag blundar för flyktingfrågan o hjälpen till dem etc etc jag orkar bara inte tänka just ja syrgasmask på först………

    • ❤ Känner igen! Jag tänker att man lär sig med tiden. Och du: Flyktingfrågan kanske någon annan får sköta. Nån som inte har fullt upp med att ta hand om ett barn vars hela värld rämnar när påslakanet ligger åt fel håll. För ansvar är som lökringar. Vi har betydligt större ansvar att ta hand om våra närmaste än att rädda världen. Och det betyder precis som syrgasmasken att den första punkten på dagordningen alltid måste vara: Orka med själv. Kram!

  2. Tack Tina ! Kram

  3. Jag gillar verkligen din liknelse med spinnrocken. Dels för att jag jobbar som Textillärare och aldrig lärt mig att spinna, vill gärna. Och dels för att jag verkligen har svårt att släppa kontrollen. Tack för den insikten. Kram ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s