Av syskon, för syskon

Knyter skorna med ett armband med texten Siblings på.

Av syskon, för syskon

”Vad är det?” frågade Mathilda och pekade på armbandet från Syskonprojektet med texten ”Siblings” på som jag just gett till åttaåringen.

”Det är från ett gäng syskon till personer med olika funktionsnedsättningar”, sade jag. ”De jobbar med att liksom träffas och prata med andra syskon till personer som har en funktionsnedsättning. Det kan vara alla möjliga funktionsnedsättningar, som kanske CP, eller en hörselnedsättning, att man har svårt att gå eller saker som autism eller ADHD eller så. Syskon som träffas och pratar, helt enkelt.”

”Fast varför då?” Mathilda rynkade pannan.

”Jo, ibland kanske man vill prata med andra som också är just syskon till någon med funktionsnedsättning”, sade jag. ”Kanske man vill prata om nåt som har med funktionsnedsättningen att göra.”

Mathilda såg inte övertygad ut. Alls.

”Jo men tänk så här. Man kanske vill prata med nån som vet hur det funkar. Eller man kanske känner sig ledsen över nåt som har hänt. Kanske man har bråkat. Kanske ens syskon mår dåligt, så man är orolig. Kanske man känner sig orättvist behandlad i sin familj, eller är besviken över att ens föräldrar inte har tid med en.”

Min förklaring hjälpte föga, jag såg det. Och även om det självklart kan vara superjobbigt att vara syskon till Mathilda – liksom till vem som helst – ville jag verkligen att hon skulle förstå. Att det inte handlar om att inte tycka om sitt syskon, eller om att orka med, eller om att vara ledsen. Att det inte ens behöver vara något negativt man vill prata om. Att det bara handlar om förståelse. Om människor som fattar, eller i alla fall förstår att de inte fattar. På en bråkdels sekund bestämde jag mig för att ta ett exempel.

”Så här är det: Om pappa gör nåt sånt där vanligt som gör mig arg eller ledsen, och som har med autismen att göra. Han kanske glömmer bort att komma in på kvällen. Och jag blir jätteledsen. Då säger inte jag det till vem som helst som jag känner. För ifall jag skulle säga ‘ikväll glömde min man att komma in fast det var dags att lägga barnen’, då kommer de att svara ‘Fast vadå, han är ju vuxen, han får ju skärpa sig bara!’.”

Mathildas pupiller blev stora och hon höjde ögonbrynen. Det var ungefär det enda synbarliga tecknet på förvåning. Men rösten var het:

”Fast han kan ju inte!” sade hon. Uppenbart tagen av orättvisan i det hela, av bristen på eftertanke jag just beskrivit. Jag tror att när man tänker så mycket kring andra människor som Mathilda gör, när man aktivt försöker att förstå dem, och förstå vad det är de inte förstår, då är det svårt att föreställa sig att alla andra inte gör detsamma.

”Näe, precis”, sade jag. ”Men de flesta vet för lite om autism. De kanske tror att det inte hör ihop. Att det bara är nåt att skylla på, för att man inte kommer in. De förstår inte att pappa inte bara kan skärpa sig, fast han är vuxen. De förstår inte att det inte är vilja, utan en funktionsnedsättning. Och jag vill ju att människor ska tänka rättvisa tankar om pappa. Inte att de ska tycka att han ska skärpa sig. Så om det händer nåt sånt, då pratar jag med någon som förstår. Som H”, sade jag, och pekade på autismmamman som just kommit för att hämta upp sitt barn och som hört stora delar av vår konversation. Hon nickade och log till svar.

”OK”, sade Mathilda. Det var allt hon behövde veta. Att ibland vill man prata med någon som begriper. Som inte dömer. Vare sig ens anhöriga eller en själv.

PS Här finns Siblings by Passalens twitter, öppna facebooksida, stängda nätverksgrupp på facebook och hemsida.  Och en jättefin artikel i tidningen Special Nest. Av syskon, för syskon. Gå gärna in och gilla, dela eller följ, för det här är viktiga grejer.

4 responses to “Av syskon, för syskon

  1. Detta är så bra förklarat: ”Jag tror att när man tänker så mycket kring andra människor som Mathilda gör, när man aktivt försöker att förstå dem, och förstå vad det är de inte förstår, då är det svårt att föreställa sig att alla andra inte gör detsamma.”
    Precis så tänker jag. Som barn visste jag ju inte hur andra tänkte på den punkten. Nu som vuxen är det mest frustrerade människor som inte försöker förstå (oansvarigt i mina ögon) !

  2. Så underbart förklarat! Vi vill prata med någon som förstår, som inte dömer. Något som gäller oss alla.

  3. Ytterligare ett fantastiskt underbart innehållsrikt blogginlägg som sätter ord och exempel jag känner igen mig i och älskar!! Wow och GRATTIS!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s