Brist på logik

Idag tänker jag lite extra på en intervju jag gjorde för ett par år sen. På ett ljust kök, en varm tekopp och de här orden:

”Och jag, som alltid har varit skötsam och ordentlig, den duktiga flickan som har fått bra betyg och skött mitt jobb, blev plötsligt sedd som den där som gjorde fel. Så länge mitt barn hade lite lagom med problem fick vi mycket stöd. Men när det började krisa, då var det vårt eget fel. Då fanns ingen hjälp att få.”

Så är det. Att ha ett barn som tar slut, som inte tar sig till skolan längre. Plötsligt är man inte den kompetenta, ansvarsfulla, välvilliga vuxna längre. Plötsligt är man… nån som gör fel. Hela tiden. Så grava fel att ens barn inte går i skolan. Så grava fel att man antagligen borde bli av med vårdnaden. Eller så är det möjligen så att man mår så dåligt att ens barn känner av det och smittas (att föräldrar som regel mår dåligt när deras barn mår dåligt och inte får hjälp är tydligen en svår slutsats att dra). Och när man behöver det som mest finns inget stöd att få.

Så där står man. Åt ena hållet sugs all kraft man någonsin haft ut i försöken att hantera det dåliga mående som omger ens barn, i att inte få sova, inte få lämna huset på dagar i sträck, inte ens kunna gå på toa ifred. Saker som i sig gör vilken människa som helst till ett tomt, trött skal. Åt andra hållet måste man försvara, förklara, tjata, böna och be…

Och så kommer själva dödsstöten: Det är antagligen är så att man faktiskt VILL vara hemma med sitt barn på heltid. Medvetet eller omedvetet. Man skapar nog situationen, helt enkelt. Det brukar inte ens vara inlindat, utan det sägs verkligen rakt ut. ”Är det inte så att ni vill vara hemma…?”

Varför man skulle vilja vara inlåst i sitt eget hem, rätt ofta utan inkomst, med ett barn som mår fruktansvärt dåligt, det är lite oklart. Men logik brukar inte vara människors starka sida. Förhoppningsvis kommer inte den sortens utsagor från mattelärare i alla fall. Som har logik som sitt ämnesområde. Kan man hoppas.

Advertisements

5 responses to “Brist på logik

  1. Så bra skrivet !!! Precis vad jag tänkt efter alla dessa år på BUP o vi har förklarat att det är ohållbart hemma ( men hon klarar skolan) jag sade att kanske inte så länge till vi får ju hem en frustrerad tjej som är vansinnig hemma. Gör det som känns rätt i magen får jag höra men hallå jag har ju ingen magkänsla jag vet ju inte vad jag skall göra det är därför jag ber om hjälp. Och så allt detta prat im hur har ni set ( jag o min man ja vad tror ni vi har ju inte tid att se varandra som tur är så va vi starka ihop från början annars vore vi skilda nu det skall gudarna veta . Men sluta nu vi vet att vi skall ta hand om varansra men vi har ett problem eller rättare sagt vår dotter har svårigheter sim kom till saken …. Nej jag har sökt mig utanför kommunen måste få hjälp att förstå henne o där är vi nu…,,

  2. Precis så Tina är det! Jag är numera så slutkörd att det lilla hoppet jag hade om att jobba så småningom är nästan obefintlig. Har suttit hemma med min tonåring på 14 år, i ett helt år snart! Sett på när hen varit så deprimerad att hen blev rädd för sig själv. För någon hjälp utifrån fanns ju inte. Sett på när hen tappat flera kilon pga ätstörningar. Sett på när hen kämpar sig igenom dag för dag, en i taget! Skulle göra vad som helst för att hen skulle må bra. Vad som helst för att orka jobba. Fast orken finns inte och hjälpen finns inte. Inte ens skolan finns!

  3. Så bra skrivet! Känner igen alltihop! Tack för att du delar med dig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s