När man beskriver barnet och plötsligt inser vad det är man står och säger

Ni vet hur det är. Man skriver en beskrivning av barnet. Av barnets egenheter. Av vardagssituationerna som man trots allt är ganska van vid. Man försöker beskriva vad barnet behöver för stöd, vad som kan vara viktigt att tänka på i kontakten med barnet. I slutänden blev det mycket längre än man tänkte sig, men man känner sig nöjd. Lite trött, men nöjd.

Sen läser man igenom det man skrivit. Och upptäcker att man beskrivit ett barn med stora svårigheter att navigera i den där vardagen man beskrivit. Och man blir lite konfunderad, nog för att barnet har lite svårt med vissa saker, eller ja, med en massa saker. Men när man lägger ihop alla dessa saker framträder en bild som man inte har sett så tydligt förut, kanske för att vardagen är just vardaglig, eller kanske för att man inte sett skogen för alla träd.

Det är som när man stoppar ner några extra småsaker i kundvagnen, fast sen i kassan kostar hela kalaset en femhundring mer än man tänkt sig. Det var visserligen saker man behövde och ändå hade tänkt köpa. Men det sammantagna priset var lite väl högt. Och det finns egentligen ingenting som borde tas bort.

Så är det.

Annonser

6 responses to “När man beskriver barnet och plötsligt inser vad det är man står och säger

  1. Precis så är det! Det var när jag fick alla delarna på en gång som jag förstod att min dotters problem egentligen hade funnits hela livet, men vi hade hanterat det och hanterat det tills vi inte (och inte hon heller) kunde hantera det längre. På bup med en utbränd, svårt deprimerad 15 åring föll alla puzzelbitarna på plats för mig när psykologen frågade efter flera träffar där jag beskrivit min flickas hela uppväxt, ”du tror inte att det kanske är nåt annat med din dotter än det ni sökt för?”. Jo, nu gör jag det! Bra sa psykologen då kan vi starta en riktig utredning!

  2. Du beskriver mina känslor så oerhört bra! Precis här är jag nu när vi har hållt på med utredning och nu ska söka vårdbidrag. Jag vill ju säga att allt på något sätt funkar bra men ska fokusera på svårigheterna och egenheterna och då känns allt så mycket mer patologiskt på något sätt. Tack för din blog, den ger mig så mycket glädje och eftertanke!

  3. Så träffande ! Kram till alla som kämpar med sitt va det nu än må vara!

  4. Oj vad jag känner att jag borde göra en sådan lista. Dels för egen del och även för sonen. Bara för att synliggöra vilka svårigheter vi faktiskt har.

    Kanske dessutom borde ge listan till berörda lärare på sonens skola. Då de ganska ofta inte har koll på läget. 😖

    Tack för tipset och insikten! Trevlig helg! Kram 💕

  5. Tack hörrni! Det är svårt. Jag brukar tänka att man måste lägga på moms. Oavsett vad föräldrar berättar så är de på något plan vana vid en viss problemnivå, och kommer antagligen inte att beskriva saker som så svåra som de egentligen är. Så jag lägger på moms i tanken. Då förstår man ofta på mer rätt nivå vad det handlar om.

    • Mycket klok tanke Tina. I mitt fall då jag själv jobbar som lärare och vet problemen från båda håll ska jag verkligen själv försöka beskriva allt! Det är ju viktigt att de får veta allt. Tack än en gång för dina insiktsfulla inlägg! Trevlig helg! Kram 💕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s