Bästa. Skolan. Ever.

Alltså, det är inte klokt vilka bra pedagoger mina ungar har. Så vansinnigt lyckligt lottad. ❤ ❤ ❤

Annonser

5 responses to “Bästa. Skolan. Ever.

  1. Härligt! Grattis!

    Wish I could say the same. 😦

    För att göra historien kort. ADHD utredning igång men psykologen vill inte sätta en diagnos innan en dyslexiutredning är gjord. Som inte kom till stånd förrän ovan nämnda psykolog från BUP hörde av sig och undrade varför ingen utredning gjorts tidigare!? Svaret blev – Det vet vi inte!? På testerna som gjordes av specialpedagogen på sonens skola tyder det på att han har relativt ”grav dyslexi”. Fick här om dagen veta att det kan dröja några månader innan en utredning kan göras av logoped. Vilket innebär att en eventuell ADHD diagnos oxå kommer att dröja. :/

    Till saken hör att sonen går i sexan och ska ha betyg till jul. Han är ett år äldre än sina klasskompisar och har konstaterats vara normalbegåvad av psykologen men kommer inte uppnå alla mål i alla ämnen. 😦

    8-9 års kamp för att överhuvudtaget få en ADHD utredning och kalla handen från BVC mfl så fort eventuella funktionsnedsättningar började diskuteras av oss föräldrar. Men nu är iallafall bollen i rullning, men min frustration över myndigheternas extremt långsamma maskineri gör mig galen.

    Ledsen för gnälligt inlägg! 😦

    Så lyckliga dig!

    Kram ❤

    • Åh, så jobbigt! 😦 Hoppas att både sonen och du kan vila i att sexans betyg ju inte kommer att användas till något särskilt alls, utan bara samla damm i en byrålåda. Även om just det faktumet knappast uppväger sju år utan stöd. 😦

  2. Jo, i början trodde vi ju att vi bara ”inbillade” oss med tanke på att svaret ofta var. – Han är bara omogen, vi har inga problem i skolan m.m.

    Och att jag som mamma fick min ADHD diagnos som vuxen och fick en förklaring till allt lidande som jag haft i mitt liv gjorde mig ännu mer taggad och motiverad att kämpa för min sons rättigheter! Det blev ju dessutom en aning lättare att orka när jag dessutom fick min medicin.

    Att leva i 40 år och känna sig som ett UFO och aldrig känna att man passar in är något som jag vägrar utsätta min son för. Det räcker med de 13 år som han redan levt och varit ”annorlunda”. Att dessutom kämpa så mycket mer än alla andra och ändå misslyckas är inte heller något jag vill utsätta honom för. Och då har jag inte ens dyslexi.

    Att ha ett barn med en NPF problematik som inte får rätt till medicin, resurser, stöd m.m. anser jag som förälder är ”barnmisshandel”. Att inte ge barnet förutsättningarna att lyckas!

    När man själv har levt hela sitt liv med föreställningen att om jag misslyckas är jag misslyckad. Då slutar man att ens försöka. Får då misslyckas man åtminstone inte. 😒

    Jag är så oerhört tacksam att jag fick möjlighet till ett ”drägligare” liv i och med min diagnos och medicinering. Tråkigt bara att det skulle dröja 40 år och att det var jag själv som insåg det och sökte hjälp för att få en diagnos.

    Ledsen för ett långt inlägg. 😉

    Tack för din fantastiska blogg Tina!

    Kram ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s