Funktionsskillnader

Jag ber Hannah sätta på sig en annan mössa som jag vill fotografera ute på bron. Det gör hon gärna. Fast när vi kommer ut står kompisarna vid busshållplatsen på andra sidan gatan och kan se oss. Pinsamt, tycker Hannah. Vi går in igen.

”Blev korten bra?” frågar min man.

”Nej, Hannah ville inte ta dem. Det står kompisar vid hållplatsen”, säger jag. Jag ser att hans ansiktsuttryck betyder ungefär ‘det var det märkligaste jag har hört idag’ så jag lägger till: ”Hon tyckte det kändes pinsamt. Det är en sån där normal-grej.”

”Jaha”, säger han och nickar.

För i en familj där majoriteten är autister är det NT-perspektivet som är det avvikande. I en sån familj kan det vara så att ‘pinsamt’ låter som en undanflykt. En rätt obegriplig och dålig undanflykt. Inte alls lika logiskt eller lätt att förstå som att det inte går att dricka ur en grön kopp, att all ketchup utom Heinz smakar illa, eller att de svarta strumporna är hårdare mot kroppen än de vita.

Och i en sån familj kan anpassning vara att utan knot acceptera att vissa människor helt enkelt tycker att mössfotografering är pinsam när kompisar ser på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s