Jag står förvånad kvar

”Gå ut till bussen du”, säger jag till Noah. Han står i vår trånga, avlånga hall med alla kläder på och ryggsäcken på ryggen, och väntar på sin syster.

”OK”, säger han, och går ut genom dörren. Han har alltid varit fåordig. Som liten brukade han knappt säga något alls.

”Jag älskar dig!” ropar jag efter honom.

”Jag älskar dig också”, svarar han, just som dörren slår igen. Han vänder sig inte om.

Jag står förvånad kvar. Nog för att jag vet att han älskar mig. Men ska han börja säga det också?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s