Att zooma ut medan man pratar med sig själv

Vaknar. Vaknar igen. Vaknar en femte gång ungefär och går upp. Öppnar kylen för att ta fram medicingodis, dvs en bit mörk choklad till barnens morgonmedicin. Dukar fram frukost. Var det inte nåt jag skulle ha i kylen?
 
Öppnar kylen. Där ligger den mörka chokladen. Tar en bit. Stänger kylen. Vad höll jag på med igen? Just det. Medicin. Plockar upp brickan med vattenglas. Men godiset då? Ställer ner den, öppnar kylen. Ooooo, köttbullar! Äter en köttbulle. Stänger kylen. Just ja, mörk choklad! Öppnar kylen och tar äntligen fram chokladkakan. Seger!
 
Tar brickan med vattenglas och barnens medicin, går in till Noah. Ger medicin, drar upp rullgardinen. Väcker de andra. Går in till Mathilda. Ger henne medicin, två stycken på en gång utan att förvarna. Hon stoppar båda i munnen, tittar frågande på mig. Ojsan. Skulle jag ha varnat? Hon nickar. Hjälper henne att få ner medicinen, drar upp rullgardinen efter lite lirkande. Men medicingodis då, mamma?
 
Just det. Så var det ju. Hämtar fram Connys hemgjorda marknadsgodis och kola. Ger Mathilda. Hannah sitter på toa och ber mig hämta vatten. Går in till Noah. Han har fortfarande munnen full, har inte lyckats få ner medicinen än. Det brukar jag kolla innan jag går iväg, suck. Ger honom mer vatten. Coachar honom lite:
 
”Tänk att du sväljer en sked med gröt”, säger jag. ”Gör munnen stor baki.”
 
Han förstår, och sväljer. Tar emot vattenglaset igen. Vatten ja. Har jag gett Hannah vatten? Går in i köket. Där ligger den mörka chokladen. Hej omedicinerad morgonhjärna. Jag har inte alls saknat dig.
 
Igår under en föreläsning hörde jag mig själv säga:
 
”Koncentrationsproblem är inte bara att zooma ut medan nån annan pratar med en, det är att zooma ut medan man pratar med sig själv.”
 
Tänk att nåt så klokt kunde komma från min mun.
Annonser

6 responses to “Att zooma ut medan man pratar med sig själv

  1. Så otroligt klockrent!

  2. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

  3. 😆 När jag bodde hemma hade jag mitt rum på ovanvåningen. Jag gick ner för trappan för att hämta eller göra något. När jag kom ner typ 10 sekunder senare mindes jag inte varför jag gått ner så jag fick gå upp igen. 😆 Oftast mindes jag varför jag gått ner. Men inte alltid. 😏

  4. Åh, det låter precis som mig. Dock vill inte min läkare ge mig medicin trots Add diagnos. Enligt honom funkar jag för bra, då jag klarar av att jobba ungefär halvtid och ta hand om sonen med autism. Att allt tar väldigt mycket mer tid än det borde spelar visst ingen roll. Eller att jag själv besväras av min kaoshjärna och rörighet. Läkaren säger att man inte vet något om långvariga effekter av adhd medicin. Suck

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s