Livet med beröringskänslighet…

De andra syskonen vid skolbusshållplatsen är i ständig kroppskontakt med varandra. De busar, bråkar, kramas, håller i. Noah och Hannah står med nästan exakt 1,5 meter mellan sig. Hannah tittar på Noah. Noah tittar åt det håll Hannah befinner sig, på ett ungefär. Alltid något?

Å andra sidan fick jag ge honom en kram innan han gick ut genom dörren. Tack vare en fin vän med egna perceptionssvårigheter, som tipsade honom om att hårda kramar funkar bättre än lösa. Det ska vara lagom hårt, har Noah kommit fram till. Men nån sorts strykande på huden, det får icke förekomma! För det gör helt enkelt ont. Precis som duschstrålar, flugor som landar eller vissa typer av kläder och material.

För kanske femton år sen hade jag en influensavariant på två veckor, med hög feber, ont i hela kroppen och ont i skinnet. Sedan dess har jag en ständig känsla av solsveda på axlarna. I perioder är det bättre, men det är aldrig helt bra. Så lyckligtvis kan jag helt sympatisera med tanken att även lätt beröring på till synes oskadad hud kan göra ont. Väldigt ont. Jag tänker att det har räddat mina barn från en massa onödig och smärtsam beröring under åren innan vi fick veta nåt om perceptionsproblem, överkänsliga sinnen och felkopplingar i hjärnans tolkning av intryck.

Annonser

2 responses to “Livet med beröringskänslighet…

  1. Pingback: M som i underbar | Pearltrees

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s