Ångesthantering enligt Tina

Det finns inte så väldigt mycket man kan göra med eller säga till ångest och nojor utan att de ökar. Nästan all uppmärksamhet man ägnar dem får dem att växa och ta större plats i vardagen. Men det finns ett bra sätt att förhålla sig:

”Tack, då vet jag. Nu tänker jag göra nåt annat.”

Jag har gjort en liten illustration på ämnet. Dela gärna!

Syntolkning: En hjärna i mitten, med orden

Ångesthantering: Fem sätt att förhålla sig till ångest och nojor.

Syntolkning: En hjärna i mitten, med orden ”ångest” och ”noja”. Fem gubbar runtomkring som gör olika saker. En springer iväg. Hen försöker undvika ångesten. En annan ger ett hjärta till ångesten och säger ”Såja, såja”. Hen tycker synd om ångesten, försöker gulla eller lirka med den. En tredje står och pratar med hjärnan. Hen försöker övertyga ångesten med ord. En fjärde står alldeles stilla med förvirrat utseende och en stor tankebubbla med orden ”tänk tänk tänk tänk” i. Hen har fastnat i tankar kring ångesten. En femte sitter och läser och säger med en pratbubbla. ”Tack. Upptagen”. Bredvid de första fyra gubbarna står skrivet ”En större del av livet + mer ångest”. Bredvid den sista står det: ”Att notera (märka) ångesten, och sedan släppa den och fortsätta med sin dag är det enklaste sättet att slippa den!”

Att notera (märka) ångesten, och sedan släppa den och fortsätta med sin dag är det enklaste sättet att slippa den. Ibland betyder det att man gör de tre sakerna i tur och ordning. Oftare att man får fortsätta med något annat för att det i sin tur gör att ångesten släpper. Att man fortsätter med sin dag trots att man inte kunnat släppa ångesten. Eller att man aktivt tar sig för något annat, fast ångesten fortfarande molar och skaver (eller kanske skriker och bråkar).

Det är inte alltid enkelt (fast ibland går det förvånansvärt lätt), och inte alls självklart. Men det är ett av de allra effektivaste sätten att förhålla sig till att man har det vi i vår familj brukar kalla ”en glappig hjärna”, som är jättebra på att hitta farliga mönster, minns precis alla läskiga känslor och helt ovälkommet påminner om dem i alla möjliga sammanhang.

Eller som mina goda vän lärde mig att tänka för länge sedan:

”Tack hjärnan, för den tanken. Jag förstår att du vill skydda mig från farliga saker, och jag uppskattar det. Fast jag visste redan det där. Så jag tänker göra nåt annat nu.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s