Vissa dagar känns det extra tröstlöst att stå på barrikaderna och skrika om #barnibehov

Vissa dagar känns det extra tröstlöst. Som när bara 3 av 12 ”högfungerande” barn i den nära bekantskapskretsen är i skolan på valfri dag under en hel vecka.

Vad hände med alla barns rätt till utbildning? Och när minst 3 av föräldrarna till ovan nämnda barn inte får VAB, fast de borde det enligt reglerna, för att vården som ska skriva intyg inte kan sitt jobb.

Vissa dagar känns det extra tröstlöst att stå på barrikaderna och skrika högt, högt, om orättvisor, felaktigheter och ren och skär dumhet. De dagarna är det extra viktigt. För vad är alternativet? Att vi tystnar?

Advertisements

2 responses to “Vissa dagar känns det extra tröstlöst att stå på barrikaderna och skrika om #barnibehov

  1. Menar du att man har rätt till VAB? Rätt att få intyg? Bup och läkarna ville bara bolla över till att skolan har ansvar, inget annat. Fem års hemmasittande !! utan hjälp eller någon som helst ersättning. Utan fungerande skolor – ja vi har testat fyra olika! Istället tvungen att sluta arbetet som timvikare med resultat av utmattningsdepression och nu långtidssjukskrivning av en sliten kämpande ensam mamma. Herregud om man fått lite ekonomisk stöttning åtminstone, så man sluppit stressen av att misslyckas med sitt arbete också.
    /Lena

    • Inte har du väl ”misslyckats”? Du har lyckats med det otacksamma jobbet som närvarande och ansvarsfull mamma. Det är väl samhället som har misslyckats med att ge dig och ditt barn en vettig chans till ett anständigt liv! Vi är så himla många som sliter ut oss för våra barn, för kärlekens skull och allt detdär som måste göras som ingen annan gör, och sedan känner vi oss ändå misslyckade för att vi kollapsar, livet rasar ihop och så känner vi skuld över att det som blir kvar blir så torftigt och vi känner oss bara osedda och otillräckliga. Ovanpå all sorg vi redan bär på och skuldkänslorna vi får för varje liten konflikt med barnen. Du är inte inte inte ensam! Och du är en hjälte!!
      Jag är inte rätt person att svara på din fråga men vi fick akut VAB-intyg för en vecka en gång när vår son hade skadats i skolan och läkaren bedömde att det inte var säkert för honom att vistas i skolan utan assistent. Vet inte vad som hade hänt om inte skolan (efter polisanmälan) hade fixat fram en assistent. Då fanns det ju en tydlig fysisk skada att peka på, gissar att det är svårare när det gäller psykiska symptom eller för längre tid men jag har ingen koll på det alls.

      Har du också den där känslan av att det bara är orättvist och att livet inte skulle bli så här? Slutkörd, fattig, ensam med ett omöjligt ansvar? Vad gör man? Kämpar vidare en dag i taget… Ge inte upp! Ingen annan kunde göra det du gör bättre än du själv. Var stolt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s