Exempel på icke-stringens

Sjuka och omedicinerade ADHD-mamman reciterar barnkammarrim vid matbordet, fast med förhinder:

”Fem små apor hoppade på sängen, en ramla ner och slog sitt lilla huvud, mamma ringde doktorn och doktorn svara: ‘Inga små apor i sängen ska vara’ Ett typiskt exempel på en läkare eller myndighetsperson som inte har förstått sitt uppdrag, vad som var frågeställningen och vad hen inte har att göra med. Av det här lär vi oss, barn…”

Visserligen är det ett otyg med människor som inte har förstått sin roll i ett samtal, i synnerhet när de är i en maktposition. Men oavsett det är är det ett under att mina barn fortfarande lyssnar när jag pratar. 🙄

Annonser

6 responses to “Exempel på icke-stringens

  1. Vilket av det? Att jag babblar på i 180, och landar i förklaringar om maktrelationer, eller själva rimmets innebörd kanske?

    Om man ringer till doktorn för att ens lilla apa ramlat från sängen, då var det antagligen ett medicinsk råd man var ute efter, inte att få veta att apan inte borde ha gjort det där som den gjorde, för det hade man ju så att säga redan märkt, och förhoppningsvis apan också. Så därför är ”Inga små apor i sängen får vara” ett ganska kasst svar från doktorn, som borde ha pratat om det medicinska i stället för om att det som tydligen har hänt inte borde ha hänt.

    Och det liknar i mångt och mycket det bemötande man kan få som förälder till lite speciella barn, i alla möjliga sammanhang. Typ så här:

    ”Mitt barn äter inte sås.”
    ”Nähä, men det ska man aldrig låta dem börja med sådana dumheter…”
    Mamman tänker: *Alltså, om det hade varit så enkelt, att det bara var att få barnet att göra ditten och hejda barnet att göra datten, då hade vi inte behövt ha den här konversationen, men lyssna nu på vad jag säger i stället, tack.*
    ”Näe, men alltså, hen äter inte sås, så därför kan du inte lägga upp sås.”
    ”Själv har jag aldrig låtit mina barn svälta, men ärligt talat, det finns ju gränser.”
    Mamman tänker: *Noll. Kontakt.*
    ”Hen ska inte ha nån sås!”
    ”Aschdå, lite sås har ingen unge dött av att ha på tallriken… *slevar upp sås ändå*”
    ”Jag tror inte du hörde mig. Vi tar en ny tallrik. Ingen. Sås.” *mamman spänner ögonen i personen, som blir rejält obekväm och signalerar att allt är mammans fel. Mamman tänker i sin tur att om folk inte hade så höga idiotpoäng utan faktiskt hörde vad man sade hade man sluppit vara elak mot dem, men jaja, det är som det är. Barnet har förhoppningsvis varit alltför upptaget av att pilla på en utstickande skruv eller springa runt och dansa med servetter som pom-poms att hen inte märkte nåt alls.*

    Såna situationer. Där människor svarar på helt andra saker, som de inte har med att göra och som inte hjälper situationen överhuvudtaget. Får det rimmet mig att tänka på.

  2. Och det där sista, avbrytandet, övertydligheten och snorkigheten, det är den person man blir till slut. Av att ständigt behöva bemöta oförståelse, klappar på huvudet och ren och skär dumhet… 😉

  3. Fantastiskt! 🙂 Både inlägget och förtydligandet.

  4. Tack, lite så här känner jag ibland när jag försöker lära min son artighetsfraser. Han är väldigt snäll men han tänker inte på att man ska säga hej och hejdå osv. Han behöver helt enkelt stöd och hjälp att få rutin på det. Men jag kan tänka mig hur det låter.

    Jag tenderar i övrigt också att analysera sångtexter. Don’t get me started on ”uti ändan om” 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s