Det jag menar är…

”Gav du henne dina bilnycklar?” frågar jag min man. Klockan är halvsju på morgonen och jag fryser i min kortärmade tröja. Vi har just bytt bil med en annan förälder över dagen, eller snarare, lånat ut vår större bil.

”Ja”, säger min man, som om jag var lite dum. Den andra mamman har ju just kört iväg, hur trodde jag det gick till egentligen? Han böjer sig över vindrutan på vår lilla bil och fortsätter att putsa. Det är sånt han gör när han blir stressad.

”Jag menar, har du nycklar till den här bilen?” säger jag, eftersom jag inser att jag inte var så väldigt tydlig med min fråga. Nycklarna till båda bilarna brukar sitta på samma knippa.

”Ja, jag har dem här”, säger han. Och fortsätter att omsorgsfullt putsa vindrutan. I handen håller han några bilsaker som ska in i bilen.  Innan jag kan gå in behöver jag veta om han kan låsa upp vår bil själv eller om han ska ha mina extranycklar, som ligger i min ficka. Jag inser att jag måste förtydliga mig igen:

”Då kommer du in i lilla bilen själv alltså, utan min nycklar? För jag fryser. Jag går in.”

Min man nickar, och putsar lite till. Han har tydligen kvar halva nyckelknippan. Verkar det som. Annars får han väl komma efter mig.

När jag kliver in i köket och börjar plocka med disken tänker jag på hur lätt det är att tycka att man varit tydlig, när man i själva verket helt utelämnat det outtalade. Kontexten.

Alla de där sakerna som jag lägger in i ett par få ord, för att låta sammanhanget säga resten. Som att fråga om min man gav den andra mamman sina bilnycklar, när jag egentligen undrar om han tog av dem från sin knippa så att han har de andra nycklarna kvar eller inte, och kan öppna bilen för att lägga in det han bär på, så att jag vet om jag kan gå in eller ej, för att jag fryser, för att det är rått i luften och jag är för kallt klädd i mina innekläder.

Ibland är det oerhört frustrerande att leva i olika tankevärldar.

Advertisements

2 responses to “Det jag menar är…

  1. Sådär är det mellan mig och min man varenda dag! 😆 Som sagt min hjärna funkar på ett sätt och hans på ett annat. Ibland när vi sitter vid matbordet säger vår äldste son något som både han och jag förstår och min man fattar ingenting så jag får ”tolka”. 😆 Förmodar att sonen oxå har ADHD, han är under utredning. Kram ❤️

  2. Haha, jag fick läsa det här inlägget några gånger innan jag fattade vad du menade =S 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s