Fortfarande densamme

”Vill du hitta på nåt särskilt idag?” frågar jag sextonåringen. Det är lördagen efter skolstart, sommaren hänger kvar i luften och himlen är klarblå.

”Äääääh”, svarar han. ”Jag är helst hemma och tar det lugnt. Nu när skolan har börjat kommer nog många dagar att bli sådana.”

Jag vet att han vill vila. Jag vet också att jag vill få ut honom. Med ett snett leende säger jag:
”Jag vill ju INTE att du tillbringar hela dagen framför mobiltelefonen eller datorskärmen.”

”OK”, säger han. Med tonfallet som betyder ”Jag har hört vad du säger, men jag har inte gått med på något.”

Plötsligt får jag flashbacks till tvååringen som i sakligt tonfall argumenterade för onsdagsgodis. Den där ungen som när jag sade ”Jag vill inte att du gör så” i fridsam ton svarade: ”Det är OK mamma. Du behöver inte vilja det.”

Annonser

4 responses to “Fortfarande densamme

  1. Min äldsta som fyller 17 nästa månad vill komma ut på promenader sedan drygt två år sedan, då han märkte att hans ork hade minskat så otroligt. Han var borta från halva åttan och i princip hela åk nio. Vi började med promenader och de har blivit en god rutin.
    Trots att han äter imunsänkande pga en imunsjukdom så är det sällan han är sjuk. Kanske delvis pga promenaderna.
    Lycka till

    • Ja, det är viktigt att komma ut, för orken och för kroppen. Sextonåringen här hemma konditionstränar varje dag, så han kommer ut regelbundet också, och det gör absolut skillnad för hans mående. Skönt när de känner det själva!

  2. Tack för en underbar blogg! Den harhjälpt mig
    Många gånger!
    Just det här att hamna framför dator/tv/iPad/mobil händer oupphörligen för vår son 11 år. Vi får locka med andra saker och ibland tvinga honom därifrån…. En ständig, ständig kamp då han verkligen inte mår bra av att sitta för mycket.
    Skulle vara intressant att höra hur du tänker om detta. Ibland får vi bestämma ett skärmförbud på ex 2h. Då kan han få kraftig ångest och ska man då låta honom få sitta där ändå??
    Jag är så förvirrad kring detta. Tack på förhand😊

    • Hej! Jag tänker att det handlar mycket om att se till att det finns ork och tydlighet för andra aktiviteter, och att de upplevs som givande, meningsfulla, begripliga. Om datorn är det mest begripliga för barnet att göra, då är det det som hen kommer att syssla med.

      Och det behöver inte vara en dålig sak i sig. Ingen har någonsin klagat över att ha en unge som läser böcker tio timmar om dygnet, tvärtom är det en sån sak som föräldrar skryter om. Men det är ju egentligen ganska likvärdigt med att sitta vid en skärm, på många sätt. Inte på alla, för hjärnan, men på många. Jag tänker att det finns en idé om att mycket tid vid en skärm är något fel, dåligt och skamligt, som inte riktigt motsvaras av fakta. Något man nog egentligen inte ska, fast ingen kan motivera varför om man klämmer dem på pulsen…

      Med det sagt så mår ju alla verkligen inte bra av för mycket skärmtid, så det måste ju alltid vara en avvägning som passar den enskilde. Jag ville bara klargöra att det inte nödvändigtvis är ett problem att gilla datorer av olika slag. Man kan också se det som en hobby, vilken som helst. Något att vila i. Om man har ett stort intresse, nåt som man är bra på, och som inte orsakar problem på något sätt, då ser jag inte nån poäng med att begränsa för begränsandets skull.

      Vi har skärmtider. Det har vi haft i många år. De är 17-19 på vardagar, längre för sextonåringen, som spelar många lagspel. Han kan hålla på till kanske åtta-nio på kvällen. Det är normalläget, så att säga. På helgerna brukar det kunna bli lite mer tid på morgon/förmiddag. Orsaken är att om vi inte har det blir mycket att cirkla kring ”får jag spela nu? får jag se på film nu?” osv. Det blir helt enkelt för otydligt annars. För många konflikter. ”Ja, klockan fem” funkar. Under längre lov kan det hända att vi flyttar tiden, till exempel mitt på sommaren, då har vi hellre skärmtid när det är som varmast på eftermiddagen, och så tomma kvällar.

      I andra perioder kan det bli mer skärm, om orken inte finns för mycket annat. Det är väldigt dagsformsberoende. Till exempel nu när skolan börjar, då räknar vi med att det blir mer skärmtid än vanligt. För skärmen är en del i att återhämta sig från stöket och alla sociala krav i skolan.

      Vår stora dator har en sluttid inställd. Det har varit enklare för barnen att hantera än att jag ska vara ”elak” varje kväll. Och så är jag inte mycket för tjat; jag avskyr verkligen att upprepa mig, utan om en tid är bestämd, då blir det den tiden, utan en massa snack. Den stänger helt enkelt av sig när det är dags. Men datorn varnar 15 och 5 minuter innan, och då kan jag lägga till lite tid med mitt lösenord, om det är nåt särskilt barnen vill göra klart.

      Att få bli färdig är viktigt, och en del av normal hövlighet människor emellan, så tycker jag. Dessutom är det ju jättesvårt för dem att lämna ett tv-program eller spel mitt i ett avsnitt eller en bana. Sånt gillar inga människor. Så tiden är ställd på 18.45, med tanke på att det ska finnas lite att ge. Då är jag huxflux den jättesnälla mamman, varje kväll. 😀 Mycket bättre för alla inblandade, eftersom jag behöver föräldrakapital ibland för att de ska kunna ta min ledning och göra saker de måste göra bara för att jag ber dem. I valet mellan att bråka och lösa problemet gillar jag att lösa problemet. 😉

      Min erfarenhet är ändå att med vissa av barnen är det en dragkamp. De sjunker gärna ner vid datorn och så får jag haffa dem och påminna, hjälpa igång med någon aktivitet osv. För om barnet med svårigheter med föreställningsförmåga och flexibilitet inte kan komma på nåt annat att göra, då är det ju ingen mening med att säga ”hitta på nåt”. Det funkar inte. Så jag har ju aktiviteter på lut, gärna utomhus, som studsmatta eller att bada i poolen, men också böcker, spel osv. Och jag föredrar att bryta skärmen med ett erbjudande som är oemotståndligt, ”kom och kolla så roligt katten beter sig”, liksom, inte ”sluta genast spela”. När barnet väl har lämnat skärmen är det enklare att hitta på nåt annat.

      När sextonåringen var riktigt sjuk för några år sen och sällan lämnade sängen på nåt år, då ville jag få honom ut och upp mer (då var han i skicket att han inte ens orkade med datorn, men i alla fall). Då gav jag honom i uppdrag att se till att kaninerna hade vatten varje dag. Ett uppdrag som han gick med på. Jag fick som jag ville; han kom ut en eller två gånger varje dag, han upplevde att det var meningsfullt; om kaninerna inte får vatten så dör de. Att gå på en promenad hade han liksom aldrig någonsin accepterat eller förstått poängen med. Men kaninerna, att de måste ha vatten. Det var kristallklart för honom. Självklart kunde han inte låta dem dö, liksom?

      Sen är jag väldigt ärlig och öppen med barnen. Jag förklarar (inte i situationen när datorn ska släppas utan i en lugn situation) varför det är viktigt att göra andra saker. Att kroppen behöver att man rör sig. Att hjärnan behöver andra intryck. Jag kan förklara såna saker i tröttsam detalj. Och jag gillar datorer väldigt mycket själv, så jag får ju lov att föregå med gott exempel också. Att liksom förebilda, förklara hur jag tänker, prata högt för mig själv så barnen hör hur vuxna resonerar, ”nej, nu måste jag göra nåt annat för annars blir jag alldeles trött i huvudet om jag ska hålla på med datorn mer” osv. Och jag är också väldigt tydlig med att ja, det är superkul att spela och hålla på, och jag kan verkligen sympatisera med att det är trist att stänga av.

      I slutänden tänker jag att det handlar om att hitta en nivå av samarbete som fungerar. För alla inblandade. Men också om att vara lyhörd för dagsformen. Och att inte göra skärmen till ett Ont som ska Utrotas. För då hamnar man lätt i en väldigt olycklig dragkamp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s