112-samtal a la Asperger

För första gången på ett par hektiska dygn hann jag sitta ner och faktiskt prata med min man, som blev vittne till en trafikolycka med vänner inblandade.

”Du skulle ha hört 112-samtalet”, sade han. ”Operatören ställde samma frågor igen och igen. Till slut sade jag helt enkelt: ‘Du, jag har inte tid med det här. Jag har en person här som är på väg in i chock, som darrar i hela kroppen och som jag måste ta hand om. Är ambulansen på väg?’ Det visste han inte riktigt. ‘OK’, sade jag, ‘kommer den norrifrån eller söderifrån? Behöver den en vägbeskrivning?’ Det visste han inte heller. ‘Vi gör så här”, sade jag: ‘Om den inte hittar så ringer de upp mig på mobilen. OK?’ … Och då, då frågade han mig vad jag har för telefonnummer… Så jag sade till människan att ‘ser du inte det, då är det nåt allvarligt fel på din dator’, och så läste han upp det för mig och jag sade att det stämde. Sen lade jag på.”

”Han försökte kanske hålla dig lugn genom att prata?” sade jag.

”Tocke fjams”, svarade han. ”Jag hade väl viktigare saker att göra än att sitta och prata med den!”

112-samtal a la Aspie. Gotta love him! ❤ ❤ ❤

Annonser

3 responses to “112-samtal a la Asperger

  1. Underbar konversation.

  2. Härligt samtal mitt i allt elände. Hoppas det gått bra för alla inblandade.

  3. Hihi! Klockrent! Hade förmodligen reagerat likadant! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s