Spännande nästan jämnt

Vardagen rycker ännu ett stycke närmare. Jag är trött. Inte på vippen att gå in i väggen, inte deprimerad eller sjuk. Bara trött. Ända in i märgen. Sommaren har varit lång, och arbetsam. Andra människor är lediga när de är hemma. Jag är ledig när jag jobbar. Det har jag inte kunnat göra så mycket av i sommar.

Så när jag vaknar sent på kvällen och tassar ut i köket, där min man aka ‘Nattugglan’ röjer lite grann, och inser att medicinen han hämtade ut till en av pojkarna är av en annan form och färg än den brukar vara, då börjar jag gråta.

Det är inget ovanligt i sig, vill jag direkt tillägga. Det är den känslosamma modellen på den här mamman. Jag kan gråta för lite allt möjligt, för allt från nyfödda kattungar till bokföringsfel som gömmer sig. Men nu snackar vi seriös fulgråt.

Min man förstår inte riktigt vad som hände. Mellan hulkningarna lyckas jag få fram att medicinen ju är fel, det är ett annat märke, den ser annorlunda ut, och hur kommer det nu att gå? Han kommer ju att vägra äta den fattaruväl!

Egentligen vet jag att chanserna att barnet ifråga ska äta medicinen ändå är ganska goda. Barnet gillar visserligen inte förändringar, men han är av den tålmodigare sorten. Han kommer antagligen att kunna tänka sig att testa. Det löser sig nog. Jag är bara för trött.

I mitt huvud kan jag höra min pappas varma röst: ”Gå och lägg dig, lilla gumman. Du blir alltid ledsen när du är trött.” säger den. Det är ett klokt råd, och jag följer det. Sväljer gråten. Andas djupt. Trots klumpen i magen.

När jag vaknar på morgonen är jag vid gott mod. Jag har ingen aning om vad det var som gjorde mig så upprörd i natt. Tänk så man kan överdriva när man inte är riktigt vaken! Det här ska nog gå bra! Så tänker jag. Till och med när jag tar fram medicinen tänker jag så.

Då kommer Mathilda in i köket. Hon slänger en enda kort blick på tabletterna och så säger hon nåt som börjar i vanligt tonfall men slutar i ett falsettskrik som inte riktigt går att förstå:

”Men medicinen ser ju inte uuuuut som vaaaaaanligt! Den ser ju annorlunda uuuuuuut! Feeeel! Feeeeeeel! Feeeeeeeeeeeeeeeel!”

Ungefär så. Översatt till normal svenska och urskiljbara ord, alltså.

I det ögonblicket förstår jag hur det är. Ibland vet instinkten mer om hur något kommer att gå än förståndet gör. Ibland överdrev man inte alls när man föll ihop i hopplös gråt mitt i natten, utan var tvärtom betydligt mer klarsynt än när man tänkte optimistiska tankar på morgonen.

Jag ger Mathilda ett glas vatten. Medan hon är upptagen med det ser jag till att städa bort alla spår av den felaktiga burken med de annorlunda tabletterna. Jag får ge brorsan hans medicin i ett annat rum, helt enkelt. För nu är det skadebegränsning som gäller. Sen får jag göra en ny plan.

Annonser

4 responses to “Spännande nästan jämnt

  1. Fick ni den utbytt eller har tillverkaren gjort om? En av mina läkare har skrivit in i min journal att jag alltid ska ha ett visst märke av en av mina mediciner (efter att jag gnällde lite försiktigt att den billigare sorten var svårare att svälja). Och jag får den fortfarande på högkostnadsskyddet. Och det har aldrig blivit fel efter att jag klagade.

  2. Jag känner verkligen sympati med dig! Tröttheten som infinner sig efter varje (arbetsam) sommar i kombination med den kraftansträngning det är när den känsliga sonen med autism ska börja skolan igen gör att ytterligare påfrestningar blir oöverstigliga (iaf känns det så för mig alltför ofta). Hoppas din son kunde ta sin medicin utan extra stress! Heja dig också som orkade tänka positivt på morgonen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s