Vill du bli botad från din personlighet?

Jag har en ärftlig neurologisk sjukdom i hjärnan. Eller; mest i hjärnan, andra delar av kroppen påverkas också, till exempel hjärt-kärlsystemet. Familjär hemiplegisk migrän kallas den, och den ger vissa effekter på personligheten, effekter som är så distinkta att jag vanligtvis känner igen en annan FHM-are innan de sagt något om det. När jag tänker ”den där människan kunde vara jag”, då slutar det vanligtvis med att vi lyckligt jämför hemiplegiska skov, lyckligt för att chansen att träffa på en annan person som också är en på hundratusen är, tja, liten.

I mitt fall kan man gå så långt att man funderar på om min ADHD i grund och botten är samma tillstånd som FHM. Att jag egentligen har FHM, och att det yttrar sig, bland annat, som bristande koncentrationsförmåga och hyperaktivitet. Det kan man göra för att ADHD är en syndromdiagnos, så länge ens funktionsnedsättning funnits sedan barndomen och det inte står fullständigt klart att den beror på något som så att säga utesluter ADHD-diagnosen, så kallas allt som stämmer in på symtomlistan kort och gott ADHD. ( Det här är en av orsakerna till att man ibland ser rubriker som ”ADHD finns inte”. Någon ny pajsare utan grundkunskaper om NPF har kommit på att det inte enbart  finns en orsak till ADHD utan flera, sisådär 30 år efter det att just detta blivit forskarnas främsta hypotes. Newsflash! Eller inte… 😉 )

I alla fall. Jag har en neurologisk funktionsnedsättning. Fast det är också en funktionsuppsättning. Utan att gå in på detaljer kan man säga ungefär att jag har en överaktiv hjärna, som reagerar på små saker, drar långtgående slutsatser och är ovanligt bra på att tänka lateralt; det som bland annat kallas flytande intelligens.

Med en annan, enkel analogi kan man beskriva FHM som ett läckage, att saker som borde stanna utanför hjärnans cellväggar inte gör det. Och det innebär en sensorisk dysregulation, att jag upplever sinnesintryck obehagligt och onödigt starkt. Saker som min hjärna knappt borde reagera på gör den en hel fyrverkerishow av, komplett med orkestermusik och trummor. Att inte klara av parfymer, att känna lukten av andras sköljmedel även efter ett tiotal tvättar i egen maskin – och må kräkilla av det – och helst ha solglasögon även inomhus är en klar funktionsnedsättning. Fast det är också en funktionsuppsättning. Om jag inte upplevde min omvärld så intensivt hade jag inte heller kunnat skriva på ett sätt som drar in människor i min värld. Jag hade helt enkelt inte beskrivit verkligheten så intensivt. Mina texter hade inte upplevts som lika obarmhärtiga, lika påträngande, lika starka.

Utan FHM hade jag inte heller haft ett så stort spann mellan glädje och sorg, och inte upplevt mitt liv i så många färger. Jag har ingen aning om vad ”grå vardag” innebär, utöver att jag givetvis förstår konceptet på en intellektuell nivå. Men för mig finns inget sånt. Varje dag skiljer sig från den föregående i en oändlig mängd nyanser.

I nyanser, men inte i detaljer, vilket är en annan effekt av FHM: Jag har svårt att se detaljer. Istället upplever jag en större mängd helheter än de flesta. Vilket i sig kan vara både positivt (när jag plöjer vetenskapliga studier utkristalliserar sig snabbt nya teorier och slutsatser av dem, ett plus ett blir ofta tre, så att jag ser vad jag borde läsa om härnäst) och negativt (ibland har jag ingen aning om vilken av de tjugo möjliga tolkningarna en viss  person tycker är underförstådd av det de just sade, för den mest troliga är det definitivt inte). Temple Grandin pratar om en del av den autistiska populationen som i stället för att vara extrema detaljister är extrema helhetsmänniskor. Kanske är det där jag hör hemma, jag vet inte.

Och så finns såna där små praktiska aspekter som att kunna tala om hur många timmar som är kvar tills mjölken är sur genom att lukta på den, eller att så gott som aldrig uppleva en natt som är så mörk att jag inte kan läsa en bok utan belysning. Eller att liksom bara veta åt vilket håll barnet som försvann befinner sig åt, fast hen sprang åt ett annat håll från början. Att känna svaga lukter, höra små ljud, se förändringen i hur trädkronorna rör sig och lägga ihop alltihop till vetskaper som jag har nytta av i vardagen.

Det finns klara nackdelar med FHM också. Saker jag gärna hade sluppit. Som att då och då i mitt liv har jag varit tvungen att lära mig att gå igen, till exempel. Det finns det inga direkta fördelar med, utom möjligen en ökad förståelse för personer som till exempel drabbas av stroke eller muskelsjukdomar. Att ovanligt lätt få hjärnskakning, ha små krokiga blodkärl som knappt är stickbara eller ha en olycksalig förmåga att få graviditetskomplikationer som missfall och havandeskapsförgiftning är inte bra ur någon synvinkel. I tonåren tyckte jag extremt illa om att vara tomatröd i ansiktet i upp till åtta timmar efter idrotten, inte samma halvtimme som alla andra. Och migränanfallen som sådana hade jag förstås helst varit utan, även om de är ett betydligt mindre problem än saker som när jag plötsligt blir halvsidigt förlamad eller försvagad i tre månader.

Skulle jag vilja bli botad från min ärftliga, neurologiska funktionsnedsättning? Jag är inte så säker på det. Det finns definitivt saker som jag gärna hade varit utan. Men det finns också fördelar, och saker som är en grundläggande del av min personlighet, som jag vore någon helt annan utan.

Ibland pratar människor om att ”bota” autism och ADHD. Och då tänker jag på FHM. Och på att det inte är säkert att alla vill bli botade. För även om de flesta säkert har svårigheter de skulle vilja vara utan har de flesta säkerligen också både saker med sin personlighet som de uppskattar, och rena funktionsuppsättningar, sånt som är till fördel för dem i vardagen. Saker som de helt enkelt är väldigt, väldigt bra på.

Och den allvarliga frågan blir då denna: Vem vill bli botad från sin personlighet? Vill du?

Annonser

6 responses to “Vill du bli botad från din personlighet?

  1. Ja, det beror vad man lägger in i botad. Kan vi ta bort tex alla loopande tankar på kvällarna, fokuseringsproblemen som gör att jag kan fastna i tankar om folks tandhygien när jag får en utskällning. (Oftast för att jag inte fokuserat ☺).
    Jag hade gärna blivit av med superhörseln också …
    Men resten kan få vara kvar. 😀

  2. Jag tycker om kreativiteten. Att jag som gillar att skapa musik ständigt hittar ljud, rytmer, melodier osv i vardagsobjekt. Att hjärnan kan röra sig mellan högt och lågt och se saker från många olika perspektiv och på olika nivåer. Men det är svårt när man har ansvar för andra att ha problem med fokus och start/stopregleringen. Vi har problem inom vården här med att tex få mediciner förnyade i tid så jag avslutade ritalinbehandlingen. Men de veckor jag faktiskt testade Ritalin var ganska magiska. För första gången var kropp och själ i synk. Att kunna tänka ”nu slutar jag duscha” och bara göra det istället för att få göra (bryta) ett antal överenskommelser med mig själv om att sluta om en minut var rätt häftigt. Samma med otaliga viktigare saker i livet. Att kroppen lyder när man tänker ut vad man skall göra är rätt smutt. Nu utan medicin när jag är som jag är van så är livet lite frustrerande även om det är skönt att veta varför vissa saker är så orimligt svåra.

  3. Känner igen väldigt. Jobbigt med dålig medicinhantering från vårdens sida. Första gången jag liksom hade rest mig och stod där jag hade tänkt att stå, innan jag fattade att jag inte fortfarande köpslog med mig själv var… magisk. Finns inget annat ord. Det blev så väldigt tydligt att det inte handlar om disciplin liksom, utan om reella svårigheter. Jag uppskattar också det kreativa kaoset. Ska jag spåna och skapa, då är jag helst utan medicin i några timmar. Fast det krånglar till vardagen.

  4. Oj, detta är första gången jag hör/ läser om någon annan som också kan läsa i mörker( andras definition). Intressant. Jag har ”fullpott”- adhd och en”släng” av högfunktionell autism.
    FHM, uh, jag hoppas dina skov kommer ha långt emellan.

    Mycket tankar, kommer förhoppningsvis våga kommentera mer framöver nu när jag ”premiärat”.
    Var rädda om er där ute! 🙂

    • Visst är det spännnde, det här med förmågor. 😀 Det tog mig många år att inse att det kanske inte var så att ”alla andra ser ovanligt dåligt i mörker” utan att det kanske handlade om mig… 😉 Välkommen hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s