Lågaffektiva funderingar och en trött morgon

Det finns subtiliteter i det lågaffektiva förhållningssättet som är svåra att beskriva. Som detta att inte lägga så stor vikt vid att det blir som man vill. Men vadå, tänker någon nu, själva poängen måste ju vara att barnet eller personen ska göra som jag vill, för det jag vill är ju att hen ska klara av att göra det som hen behöver och borde göra?

Och ja. Det stämmer. När jag biter mig i tungan för att inte fräsa att jag minsann också är trött på morgonen, och i stället lugnt frågar Mathilda om hon vill se vilket väder det är idag eller hur vacker himlen ser ut i soluppgången, eller påpekar att dimman antagligen fortfarande smeker över fälten, då är det i syfte att få henne att gå med på att jag drar upp rullgardinen. Och det i sin tur är i syfte att hon ska ha lättare att vakna till, komma upp, äta frukost och ge sig i kast med dagens utmaningar.

Jag vill att hon ska göra det jag vill att hon ska göra, det jag ber henne att göra, det jag bestämmer, det som är bra för henne.

Men jag låter inte den viljan bli till en känsla som får styra mitt beteende. Mathilda är nämligen som en högtalaranläggning, hon tar in och förstärker minsta känsla hos mig. Har vi otur hamnar vi i en rundgång som leder till en känslostyrka som till slut blir outhärdlig.

Så jag hejdar inte bara impulsen att säga något med ett irriterat tonfall, jag styr också om känslan. Lugnar mig själv, undviker att lägga så stor vikt vid kravet på att vakna. För om jag börjar att aktivt vilja, då avtar min förmåga att få Mathilda att faktiskt göra. I stället väcker jag min egen känsla av entusiasm och nyfikenhet inför att se vad som finns där utanför mörkläggningsgardinen. På en lagom nivå. Lugn men intresserad.

En detalj, en subtil skillnad i förhållningssätt. Men ack så viktig!

Annonser

7 responses to “Lågaffektiva funderingar och en trött morgon

  1. Delar dina kloka ord (på min fb). Det är så sant det du skriver. Jag känner igen det så väl från vårens skolförsök med min 13-åring. Om jag var neutral och inte visade känslor så kom hen oftast upp ur sängen. Hen kom till och med iväg till skolan ett par gånger. Men om jag lade in en vädjan, ett hopp eller en känsla från min sida så blev det press och då låste sig C. Du är otroligt bra på att sätta ord på saker. Tack! Kram!

  2. Just precis så. Och visst, ibland misslyckas man att hålla tillbaka sig själv, men när man lyckas är det ett fantastiskt sätt att nå fram till en annan människa! Att ha ett barn med autism har lärt mig mer om ledarskap och förhållningssätt till omvärlden än något arbete.

  3. Är så djupt imponerad av hur du möter dina barn. Själv kämpar jag med mitt tålamod för att kunna möta mitt barn rätt. Att tänka så som du nu beskrev i ovan text har jag aldrig tänkt på. Försöket hålla mitt lugn men någonstans i all kaos så tappar jag lugnet. Så ska nu försöka tänka som du.

  4. Ja, herregud, det är en sådan fin (livsfarlig) balansgång, det där. Mycket BRA formulerat!

  5. Pingback: Lågaffekt for the win damn it! | Skadliga tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s