Trodde du verkligen att du vet hur mitt barn ser ut på en dålig dag?

Men allvarligt talat. På riktigt nu. Trodde du verkligen att du har sett mitt barn i kaos? Att du träffar henne på hennes dåliga dagar? Att jag skulle utsätta henne för dina dömande blickar, låta henne skämmas inför dig och andra för att hon inte orkar mer?

Det barn du träffar, känner, ser, hon klarar för det mesta att bete sig. För att när hon inte gör det längre, då har vi redan gått. Eller aldrig åkt. För aldrig, aldrig, aldrig, att mitt barn ska få känna av de där pikarna du ger. De som betyder att både hon och jag kan bara vi vill, att vi överdriver, hittar på och tycker synd om oss själva.

Du har inte en aning. Och så kommer jag att se till att det förblir. För jag är helt ointresserad av att folkbilda dig, eller förklara mig, om det ska ske på bekostnad av mitt barns värdighet.

Aldrig. Hör du det!

Annonser

6 responses to “Trodde du verkligen att du vet hur mitt barn ser ut på en dålig dag?

  1. Jag känner så med dig och ditt barn. Mitt barnbarn 3 år är troligen autistisk, ska strax på utredning, men han har redan fått specialpedagog på dagis, logoped, för han kan inte prata, mamman ska på teckenspråkskurs, dom har redan fått vårdbidrag, så diagnosen verkar ju reda helt klar. Allt har fungerat jättebra Tack o lov. Han är en glad och duktig liten kille, äter och sover bra och det mesta fungerar bra, han gör sig förstådd för det mesta. Men jag blir en aning orolig när jag läser din blogg, finns det verkligen sådana människor som du beskriver? Det verkar ju inte klokt. Usch och fy.

    • Tack snälla <3. Jadå, de finns. Och i ett redan utsatt föräldraskap, och en redan pressad vardag, blir den attityden ibland bara för mycket. Även om de inte är överdrivet många, inte i min omgivning i alla fall.

  2. Åh! Vilket välsignat inlägg detta är för mig. Idag hade jag och min man barnvakt i 3 timmar, i form av mina föräldrar, och genast när vi kom innanför dörren fick vi höra hur dottern ” är så snäll så och att det är ju inget med henne, inga problem alls ju”. Vår fina dotter som är 5-år och har adhd. Tjejen som alltid behöver sina föräldrar för att sopa banan, balansera och lugna stormar. Tjejen som kämpar så förtvivlat med allt det som andra barn tar med ro. Förtvivlat osynligt många gånger..

  3. Varför är det så att inte alla får se? Tror du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s