Småbarnsåren goes on and on. And on.

Det är bara ibland som jag inser hur väsenskild min tillvaro är från många andras. Som när jag planerar en utflykt med barnen och börjar fundera på den kortare båtresan till utflyktsmålet; hur förpackar vi surfplattorna så att ingen av dem går sönder ifall nån kastar sin ryggsäck i vattnet? Kastar. I vattnet.

Nämnde jag att det yngsta barnet har fyllt åtta?

Annonser

2 responses to “Småbarnsåren goes on and on. And on.

  1. Min man sa igår att han ibland förundras över att en del människor tycker att det är en stor förändring att få barn (utan diagnos eller andra typer av svårigheter/sjukdomar osv). Att ha med sig det av våra tre barn utan svårigheter märks ju inte. Det är ju så enkelt, lätt och smidigt. Däremot är det så mycket planering och anpassningar som krävs hela tiden dygnet runt för att livet ska fungera för och med vår snart tioåriga son med bla atypisk autism, ADHD och social fobi. Hans behov av hjälp och omsorg blir liksom aldrig mindre. De förändras men minskar inte i belastning för oss föräldrar. I vissa avseenden har det snarare ökat då samhället runt omkring ställer större krav på honom.
    Alla lever naturligtvis i sin verklighet och visst kan det säkert vara tröttsamt ibland att vara förälder även till ett neurotypiskt barn. Jag lever mitt liv i en liknande värld som du och det är en tröst att inte vara ensam utan att det finns andra som förstår, tycker jag.

    • ❤ Precis så! Eller som min pappa, som har rätt många barn själv, uttryckte det: "Att vara med Mathilda en dag, det är som att ha hand om tio barn…"

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s