Vardagskonversationer

Jag står och diskar av en bricka i köket. Jag har nämligen som den Goda Moder jag är lovat ungarna kladdkaka, och brickan ligger i vägen och blockerar hela diskhon.

Mathilda kommer rusande med iPaden i högsta hugg. Hon ställer sig ungefär en halv centimeter från min vänstra armbåge.

”Kolla! Det är en ny trailer för Toca Boca!” säger hon.

Jag säger ”Mmm” med ett mycket intresserat tonfall. Kikar lite på spelet, som ser roligt ut. Och sköljer brickan under rinnande vatten. Den tar tid. Den är ganska stor. Det är lite poänglöst att se en trailer medan man sköljer disk, tänker jag, eftersom det liksom blir svårt att höra nåt. Och mycket riktigt:

”Jag hör ju inget!” säger Mathilda surt. Hon blänger på vattenkranen.

”Det beror på att du står bredvid mig i köket medan jag diskar”, svarar jag fridsamt. Nära två decennier som mamma har lärt mig ett och annat om barns logik.

”Jaha!” säger Mathilda. Hon tar iPaden och skuttar iväg till nästa rum, ungefär lika snabbt som en liten tromb. Liten, men ack så målmedveten.

Innan jag fick barn lät en normal konversation vid disken ungefär så här:

”Torkar du den här?”

”Javisst.”

Eller kanske är det så att jag har glömt hur en normal konversation låter, och bara inbillar mig? Jag vet inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s