Noja väck

Ögonblicket när man hör sig själv säga (fräsa) till sitt barn:

”Nej! Det är inte mitt jobb att övertyga dig om att det som din hjärna har hittat på inte är sant; det är i så fall ditt jobb att bevisa att dina inbillningar är sanna! Jag kan inte prata med dina nojor, det måste du göra själv. Så här: ‘Tack hjärnan, för att du vill skydda mig från farliga saker. Jag har redan hört det förut, och jag vet redan att det inte är sant, så jag tänker göra andra saker nu. Men tack ändå.’ Jag kan inte prata med din hjärna, det kan bara du göra!”

Och hur barnet sedan mirakulöst börjar äta maten som bara för några minuter sen antagligen ”hade flugägg i sig”. Den känslan.

Annonser

3 responses to “Noja väck

  1. Fantastiskt! Grattis till en flugäggsfri frukost. Jag tyckte denna bit var kul: ”Det är inte mitt jobb att övertyga dig om att det som din hjärna har hittat på inte är sant; det är i så fall ditt jobb att bevisa att dina inbillningar är sanna”

    Detta är ju en fin lektion i vetenskaplig metod, klockren förklaring av nollhypotesen redan vid frukostbordet 😀 Jag var själv ett rätt nojigt barn som började med logik för att världen blev helt ohållbar om allt man trodde automatiskt var sant…

  2. Tumme upp på det! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s