Roligt året runt #barnibehov

Förbereder föreläsning och behöver lite input. (Föreläsningen i Stockholm 26 maj dinkurs.se/projektledare , det finns platser kvar än, välkommen att boka!)

Sara och jag gör en liten lista över årets månader och hur de fungerar med våra familjer. Och tja. Det ser ju inte jättkul ut alltså:

  • Januari – Efter-jullovet-kollapsen + influensan
    Februari – aka Vabruari. Fast ingen har hämtat sig efter flunsan än.
    Mars – Pollenhelvetet (ev magsjuka)
    April – (Tidsomställning) Nationella-prov-och-D-vitaminnivåerna når all time low. Magsjukan kör en repris.
    Maj – Skolan kommer med spännande planer inför hösten. Eller har inga planer. Och firar att det snart är sommarlov med extra annorlunda aktiviteter och diverse insamlingar. Varför-måste-jag-sova-när-det-är-ljust-ute-mamma? Pollen, pollen, pollen.
    Juni – Skolan slutar. Omställning-av-vardagen-kollaps. Varför-måste-jag-sova-när-det-är-ljust-ute-mamma?
    Juli – Inget är som vanligt. Stark sol. Glass är bra. Men ”varför-måste-jag-sova-när-det-är-ljust-ute-mamma” börjar ge märkbara effekter.
    Augusti – Månaden då skolan ändrar allt som var sagt i våras. Eller i förra veckan. Mera pollen.
    September – Krismötesmånaden aka ”ännu-ett-skolmöte-om-att-barnet-fortfarande-har-npf-ja. Nej-hen-har-ännu-inte-börjat-äta-som-andra-barn. Javisst-låt-oss-prata-om-samma-åtgärder-som-ni-inte-gjorde-förra-terminen-för-all-del.”
    Oktober – Lugnet före stormen. (Tidsomställning)
    November – Vintermörker och skoltrötthet. Eller bara trötthet.
    December – Ett ord: Julförberedelser.

Vi har kommit fram till att i månadsskiftet september-oktober är det rätt okej faktiskt. Lugnt. Vardag. Kanske till och med hanterbart. Men resten *brrrrrr*

Har du fler saker att lägga till vid respektive månad? Shoot!

Annonser

19 responses to “Roligt året runt #barnibehov

  1. Tips från mig för att minimera sjukdagarna är att äta dubbeldos d- vitamin året om. Lovar att era sjuk dagar kommer bli få!!! Funkar verkligen.

  2. Ha ha ha!!! Kommer jag på nåt så säger jag till. Hälsa Sara så gott!!

  3. Studiebesöken som kommer i mars för då ”har ju barnen jobbat med hav och miljö/musik i historien/whatever sen i höstas och nu har alla barn mognat så mycket under året så i mars är alla barn redo för extravaganta utflykter till häftiga ställen för att fördjupa sina kunskaper”. /Hon som inte låter sitt barn följa med på terminsavslutning på Skansen eftersom utflykten i mars krävde 4 arbetsdagar av päronen och det helt enkelt inte finns 4 arbetsdagar över i juni

    • Åh huvva alltså… Igenkänningen…

    • Hej!
      Jag jobbar som lärare och har elever med npf. Jag har en fråga om just utflykter. (Jag förstår fullt ut att generalisering är omöjligt och alla är olika.) Om skolan planerar en utflykt och alternativet för eleven som inte klarar utflykten är att kunna stanna kvar på skolan med ordinarie uppgifter. Är det ett alternativ ni skulle ta?
      /Hanna

      • Hej Hanna! Det beror alldeles på barnet. Jag har barn som absolut skulle uppskatta att få göra sina vanliga uppgifter och slippa förändringar, och barn som skulle tycka det var våldsamt orättvist. Så det är nog väldigt, väldigt olika. /Tina

      • Hanna, det beror på hur det går till. Om skolan/förskolan planerar en utflykt bör man vara beredd att göra den tillgänlig och inte bara erbjuda de som inte kan följa med att stanna kvar. Dvs det är skolans ansvar att förbereda barnet med ritprat, hitta bilder osv. Det som jag skrev om händer på mitt barns förskola där förskolan dumpar allt tillgänliggörande arbete på oss just med motiveringen att ”X kan få stanna kvar om hen vill”. Så jag och barnets andra förälder letar bilder och ritpratar om utflyktsmålet, min partner fick ta ledigt en veckodag så att barnet fick åka till museet själv en gång när det var lugnt. De fotade och sedan hemma skrev vi ut bilderna och gjorde en bok och social berättelse. När det väl var dags för utflykten fick min partner följa med igen och dagen efter fick barnet vara hemma och vila sig.

        Att erbjuda den som vill att stanna hemma kan vara okej men inte om det sker som en anledning att inte tillgängliggöra utflykten. Pratar vi inkludering på riktigt så får utflykter organiseras så att alla har en realistisk möjlighet att delta. Inte skulle vi skicka hela klassen på bergsbestigning men låta eleven i rullstol stanna hemma och fortfarande kalla det inkludering?

      • Instämmer med Talking back. Att inte ge barnet förutsättningar att vilja följa med eller klara av det är inte ok.

      • Hej!
        Tack för era svar. Jag har gjort på olika sätt. Inför skridskoutflykten åkte vi några dagar tidigare och fotograferade och pratade. Sedan anvönde vi bilderna till sociala berättelser men ändå orkade inte eleven följa med. Nästa skridskoutflykt tittade vi på bilderna igen och pratade men sa att eleven kunde välja att vara kvar och följa ordinarie skoldag. Eleven ville vara kvar. En annan gång hade vi inte möjlighet att besöka innan – vi skulle till bondgården – men vi ritpratade om vad som skulle ske och eleven fick välja följa med eller stanna. Eleven valde att följa med. Däremot har jag en annan elev som aldrig skulle välja att stanna kvar men som heller inte orkar utflykten. Det är en balansgång och vi lär oss hela tiden. Jag tycker det är intressant och viktigt att få fler perspektiv. Jag ser mina elever i skolan där de kanske håller ihop sig otroligt mycket och sedan släpper det hemma och rasar. Då tycker jag att det går ju hur bra som helst men föräldrarna är förtvivlade. Dialog mellan hemmet och skolan är viktig.

      • Hej igen Hanna!

        Ja det varierar ju jättemycket hur det går. Och ibland räcker ju orken helt enkelt inte. Jag tänker att det är också en anpassning; att välja bort saker som inte funkar.

  4. Jennyinthewoods

    Det mesta på åretruntlistan har vi också, dock ej pollenallergi. Men väldigt många möten/ vårdkontakter. och alla dessa handläggare som ger och tar när det gäller stöd. Vi försöker skapa vardag och rutiner men det blir mycket random, när förutsättningarna hela tiden förändras ( handläggare…).

    lycka till med föreläsningen!
    Med vänlig hälsning, Jenny

  5. Maj: Månaden då ALLT kostar skjortan. Skolutflykterna, klassfotbollen, presenter till alla jämrans fröknar som finns. Och mammans oro för vad vi ska ha råd med den här gången, som naturligtvis smittar av sig på barnet. Samt de glada upplysningarna att ”Stina ska till Grekland och Kalle till Thailand” följt av ”Vad ska vi göra, mamma?”
    Och utprovningen av ortos som ungen ändå vägrar ha sommartid eller ska man välja ortopedskor utan ortos, men om nu ortosen behövs? Och ungen får bara tre skor från ortopedtekniska per år, tänk om hon växer ur vårskorna innan det är dags för vinterkängor?

    Juli: Sommarfritids. Ny personal, nya ungar, i värsta fall ny skolmiljö. Och de enda aktiviteter som erbjuds är dataspel, iPad, Wii-spel och film. Och ungen blir tokstressad av att sitta still varenda dag och får ont i huvudet av all skärmtid. Stress som naturligtvis måste tas ut någonstans. Företrädesvis på mamma.

    Augusti: i bästa fall samma lärare som året innan (har aldrig hänt hittills, men vi hoppas på åk 5). Och alla andra ungar har varit lediga minst åtta veckor (hur mycket semester har folk?) och har varit i vartenda jämrans land som existerar och ett par till. Och ens egen unge svarar i bästa fall Skåne eller Uppsala…

    Februari, april, oktober och december: lovfritids om igen, fast kanske med ordinarie personal. Men inga ungar är där, eftersom de andra föräldrarna lyckats spara från sommarsemestern (då de var lediga åtta veckor), och naturligtvis kan ha ungarna hemma samtliga lov. Så det blir dataspel, iPad, Wii-spel och film. Med samma resultat som i juli…

    Och då är ändå min unge neurotypisk, fast med separationsproblem, särbegåvning och fysiskt funktionshinder. Samt med en ensamstående mamma, som avskyr ovan uppräknade månader.

  6. Pingback: Vad är en inkluderande utflykt? | Patientperspektiv

  7. Talking back: Jag kan ”trösta” dig med att även fysiskt funktionshindrade barn exkluderas från utflykter och annat. Som att inte få gå till biblioteket, eftersom ”det är för jobbigt att använda hissen och hon ju ändå har egna böcker hemma”. Eller ”orkar hon inte gå hela vägen får hon stanna kvar i skolan”. Eller ”visst kan hon följa med, men då får du ta ansvar för att det funkar med rullstolen, så det går bara om du också följer med”. Skolan – inte gjord för inkludering. Alls!

  8. Det var mycket negativt, besvärligt och tråkigt. Testa att göra en lista med allt positivt! Alla möter vi motgångar i livet men det blir mycket lätrare om man väljer att se det som är positivt i situationen. Bara en tanke. /Mamma till världens finaste flicka med superförmågor! Styrkekramar

    • Det är såklart viktigt att se det positiva i livet. Men om man faktiskt måste göra en plan för att gå runt hjälper det inte så väldigt mycket att undvika att tänka på det negativa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s